Niclas Strömstedt är stafettläkare och arbetar på olika vårdcentraler i södra Sverige, för tillfället i Borrby på Österlen. På lunchen tog han en liten runda i omgivningarna, såg en skylt om loppis och tvärnitade.
– Jag kan inte låta bli att stanna när jag ser en skylt så där, säger han. Fast under årens lopp borde jag ha lärt mig att jag inte behöver stanna vid alla loppisar och fyndbodar. I nio fall av tio är utbudet inte något att ha.
Men idag renderade lunchbesöket ett inköp av ett halvmeter stort höganäsfat med motivet St Göran och draken. En hundring jämnt blev priset.
Barock och art déco
Niclas bor med hustrun Charlotte, som är antikhandlare, i en vacker gammal våning på 170 kvadratmeter i Malmö. Här finns mängder med äldre föremål, allt från mycket små ting till stora antika möblemang. Det största rummet går i barockstil och det näststörsta präglas av art déco.
Samlarintresset började under gymnasieåren. Hemma hos en kamrat som samlade på art déco-föremål fick Niclas se en vas och ett fruktfat tillverkat av keramikern Ilse Claesson. Det gjorde ett starkt intryck på honom, och under åren som följde gick de flesta besparingar åt till att köpa de föremål han ville ha. Intresset utvidgades till att även omfatta jugendföremål och konstglas utifrån vad plånboken tillät.
Intresset är brett och Niclas köper många olika slag av föremål, allt från möbler och tavlor till prydnads- och bruksföremål. Han är mest inriktad på och intresserad av sådant som tillverkats under mellankrigstiden liksom under sent 1600-tal fram till mitten av 1700-talet. Den enda begränsningen är att det storleksmässigt ska få plats i hemmet.
Jakten är spännande
Vad är det då som driver honom att ständigt utöka sin samling och varför samlar han överhuvudtaget?
– Bra fråga, säger han och funderar en lång stund. Dels uppskattar jag sakerna i sig, dels drivs jag av spänningen och jakten när jag kommer till en auktion eller loppis. Och så är det lite sport när det gäller priset – vad säljaren begär och vad jag får betala i slutändan. Men jag känner absolut inget stressmoment i samlandet, jag har inget behov av kompletta samlingar.
Vill slippa sälja skatterna
Niclas samlar inte saker för att ha dem undanställda; han tycker om inredning och allt han köpt har han också haft framme under en tid. Men efterhand som han köper nya saker måste en del plockas bort.
– Ett hem kan ju inte se ut som en utställningslokal – det måste vara möblerat som en bostad.
Istället för att sälja har Niclas skaffat sig tillgång till lagerutrymmen för sådant som inte längre får plats i hemmet.
– Allt jag köpt tycker jag om och därför behåller jag det. Jag köper inte något med en ekonomisk baktanke, men förhoppningsvis sjunker det inte i värde. Visst kan jag se mina samlingar som en ekonomisk reserv men den reserven vill jag helst aldrig använda mig av.
Mustiga och yviga drag
Hans största samlarvurm gäller fortfarande keramikern Ilse Claessons Rörstrandsproduktion från 1928–36.
– Till en början tänkte jag att jag skulle täcka in allt men det går inte, hennes produktion är för stor. Jag siktar in mig på det som är vackert och dekorativt, framför allt hennes grönsvarta keramik. Jag är fascinerad av hennes färg- och formspråk, motivval och det geometriska i hennes uttryckssätt. Hon använder mustiga färger i yviga penseldrag.
I Niclas samlingar finns även en del medicinhistoriska föremål, bland annat ett synnerligen välbevarat reseapotek från mitten av 1700-talet, komplett med beredningsredskap och olika medikamenter och mixturer. Han har även koppningsredskap, lavemangssprutor och fina små etuier som innehåller sprutor och åderlåtningsverktyg. Niclas försöker alltid, via sin egen stora samling av facklitteratur eller via nätet, ta reda på så mycket som möjligt om det han köpt.
Sedan sex år tillbaka arbetar Niclas som stafettläkare vilket han trivs utmärkt med.
Nya orter skapar möjligheter
Han uppskattar friheten att kunna arbeta så mycket som han själv vill, vilket näst intill är en förutsättning för hans och hustruns återkommande långresor ut i världen. Eftersom han tycker om att arbeta och för det mesta har roligt på jobbet blir det ofta fler arbetsdagar än han tänkt sig. Han försöker se till att återkomma till samma vårdcentraler men trots det blir det svårt att upprätthålla patientkontakterna, vilket är den negativa sidan av att vara ambulerande läkare.
Hans arbetsplatser finns ofta på mindre orter och ibland en bra bit från Malmö vilket kräver veckopendlande. Att vara på en annan ort innebär möjligheter att upptäcka nya antikaffärer, auktioner och loppisar. På så vis innebär hans arbete att han stöter på intressanta föremål han annars inte hade fått se.
– Jag har även träffat en del likasinnade kollegor som jag utbyter erfarenheter och tips med. Det finns många läkare som är intresserade av konsthantverk och arkitektur.