Helen Edwards Lutsch är det multidisciplinära synsättet personifierad. Hon är legitimerad läkare med specialistkompetens inom anestesi, intensivvård och allmänmedicin. Hon har forskat på CNS/smärta, och är utbildad i akupunktur, psykoterapi och sjukgymnastik. Samt i ridterapi, där hon har utvecklat en egen modell som hon kallar terapeutisk ridning. Jag har precis fått ta del av modellen i ridhuset på Väderbacken i Smedjebacken.
– Jag använder hästar och ridning för att befrämja en läkningsprocess, och fokuserar på samspelet mellan häst och människa. Hästar är raka, omedelbara och helt ärliga i sin kommunikation. De ser rakt genom våra fasader, säger Helen.
Effektiv kroppsmassage
Hästar kräver tydlighet, koncentration och flexibilitet. De läser direkt av spänningar som vi ibland inte ens är medvetna om att vi har.
– När vi klarar av att hantera dessa stora, vackra djur ger det oss bekräftelse, självförtroende och styrka. Och att sitta rätt på en häst är som en hel kroppsmassage. Det stimulerar rätt muskelgrupper och korrigerar snedbelastningar. Det blev min räddning en gång i tiden. Utan hästen hade jag suttit i rullstol idag, det är jag säker på.
Helen drabbades av en svår borreliainfektion för åtta år sedan. Sedan dess har hon inte kunnat ta ett enda steg utan att det gör ont. Efter infektionen drabbades hon av minnesstörningar, trötthet och svåra smärtor. Hon kunde inte ens läsa en bok. Men Helen var tvungen att motionera och ta hand om sin svårhanterliga häst som ingen annan klarade av. Det gav henne värdefull självupplevd erfarenhet, och ett bevis på styrkan av rehabilitering till häst.
Stor men lydig
Då jag träffar Helen har hon just avslutat sin senaste kurs i terapeutisk ridning med sex deltagare. Två av dem är Charlotte Viktorsson och Ann-Christin Engström.
Ann-Christin är en kvinna klart över medellängd. Men bredvid det bruna mäktiga stoet Magica, som släppts helt lös i den stora manegen, ser hon ganska liten ut. Ändå följer Magica efter Ann-Christin som en väluppfostrad knähund. Stannar Ann-Christin så stannar stoet. Vänder Ann-Christin så vänder Magica. Jag tittar efter ännu en gång för att försäkra mig om att det inte finns någon osynlig lina någonstans. Ann-Christin ler:
– En häst får aldrig ifrågasätta ditt ledarskap. Du ser hur denna stora häst lyder mig, när jag vet vad jag gör. Det ger euforikickar!
Självförtroendet åter
Ann-Christin hade varit sjukskriven i sex år när hon kom i kontakt med Helen. Ont i både kropp och själ. Nu jobbar hon halvtid. Och kan längta till jobbet ibland. Det är inte enbart terapeutisk ridning som hjälpt Ann-Christin tillbaka. Men i takt med att kursen fortlöpte kom självförtroendet åter.
– Inte hade jag tänkt gå upp på ryggen på den här stora hästen från början. Men en dag tog jag ett djupt andetag, kopplade bort alla negativa tankar och satt upp. Då kom känslan ”Klarar jag detta så klarar jag vad som helst”. Det är en erfarenhet som jag nu utnyttjar i andra situationer. Många är de enskilda vittnesmålen som försäkrar hur mycket den terapeutiska ridningen stärker och hjälper.
– En kurs består av tio tillfällen. Det enda negativa som kommit fram i utvärderingarna är att det är för få gånger och för lite tid, säger Helen.
Flyktbenägna muskler
En kvalitativ utvärdering av den terapeutiska ridningen har gjorts vid Högskolan Dalarna [1], där man även har följt upp Helnes första två grupper. Men steget till evidensbaserad vetenskap kvarstår. Helen har startat arbetet med hälsoundersökningar enligt den validerade metoden SF36, men behöver fortfarande fler enkäter för att kunna utvärdera dem korrekt.
Kursen i terapeutisk ridning startar vare sig i stallet eller i ridhuset, utan i ett vanligt konferensrum. Att hantera 600 kilo muskler med inbyggt flyktbeteende kan vara minst sagt farligt. I utbildningen ingår, förutom stödjande terapeutiska samtal i grupp, mycket teoriutbildning kring hästar och dess beteende.
Säkerheten bottnar i förståelse, och all kommunikation måste ske på hästens villkor. För att klara av detta måste deltagarna först få tillräckligt mycket kunskap, och öka sin kroppsmedvetenhet, kroppskännedom och balans. Allt hänger ihop.
– Hästar är bytesdjur. Den enda gång en häst slutar andas är när den kollar faror. Om du, som ska ta rollen som ledare, slutar andas så flyr hästen garanterat. Och när du är stressad andas du inte ordentligt.
Sträckta muskler
I ett gymnastikrum har gruppen rörelseterapi och avspänningsövningar. Dessutom övas alla ridmoment först på marken. Deltagarna sitter på varandras ryggar för att få förståelse för vikten av balans och avspänning.
– Andningen måste ner i magen. Ridlärare pratar så mycket om raka ryggar och bröstkorgar, men då spänner man ofta axlarna. Tänk istället på att hålla magmusklerna sträckta, och att sitta så att sittbenen pekar rakt nedåt, som två strålkastare ner i marken.
Sitsen är allt när man rider, säger Helen.
Lustfylld maximering
– Här lär sig deltagarna att vara i balans redan innan de sitter upp på hästen.
Samtidigt är Helen noga med att poängtera att detta inte är en kurs i att bli en god ryttare. Prestationskrav är ofta förkastligt i det läge där deltagarna befinner sig:
– Terapeutisk ridning utgår från deltagarna och deras olika förutsättningar. Jag möter en salig blandning av diagnoser som stress, utbrändhet, whiplash, reumatiska besvär och smärta i nacke/rygg. Det handlar om att målmedvetet maximera de positiva psykosociala och fysiska effekter som samarbetet mellan häst och människa kan ha. Att lära sig rida blir möjligen en spin-off-effekt. Men dessutom är ridning och interaktion med hästar glädjefyllt och roligt. Jag tror faktiskt att vi avsöndrar endorfiner när vi umgås med hästar.
Att döma av Charlottes leende har Helen rätt. Charlotte passar på att snusa lite extra på Whiskers innan valacken ska ledas in i boxen igen. Hon har precis börjat arbetsträna, och är tacksam över att ha kommit i kontakt med hästarna.
– Från att ha varit ett mörker består mitt liv nu av hopp och planer.
Läs även: Terapeutiska hästkrafter