Terapeutiska hästkrafter

Hippokrates beskrev redan 400 f Kr hur ridning kunde stärka patienternas muskler och ha en positiv inverkan på sinnena. På 1600-talet användes ridning på personer med gikt och neurologiska sjukdomar, samt intressant nog också på personer med ”låg moral”. Den första studie som gjorts på ridning som terapi gjordes 1879, och gällde vissa neurologiska sjukdomar. Ridning som behandlingsmetod utvecklades ytter­ligare i och med de båda världskrigen, dels till följd av alla krigsskadade som behövde träning och dels som en effekt av de polioepidemier som härjade.

I Sverige startades 1994 intresseföreningen för ridterapi (IRT, www.irt.just.nu). De arbetar bland annat för att lösa finansieringen av ridterapi. Enligt ordförande Charlotte von Arbin är ridterapi att använda hästen som hjälpmedel för att försöka ta bort, minska eller kompensera funktionsnedsättningar, bevara befintlig funktion och allmänt bidra till ökad livskvalitet.

Ridterapin är en etablerad behandlingsform inom sjukgymnastiken och används till både barn och vuxna med neurologiska skador (som cerebral pares, multipel skleros, ryggmärgsskador, skolios och stroke). Behandlingsformen har också börjat användas mer och mer inom psykiatrin, bland annat vid ätstörningar, depressioner och psykotiska sjukdomar. Även goda resultat har uppnåtts på personer med reumatiska diagnoser och personer med långvarig smärta i nacke och axlar.