Vi har åkt till Marocko för att träffa en allmänläkare, inch Allah (om Gud vill). För väl framme i Marrakech visar det sig nämligen att det mesta i vardagen hänger på om Gud vill eller inte – inch Allah, alltså. Och Gud är uppenbarligen inte på sitt allra bästa humör just de dagarna det var tänkt att vi skulle få möta allmänläkarens vardag i Marocko. Först går det väldigt bra att komma till en kvinnlig allmänläkare, som därefter tycks vara spårlöst försvunnen när vi ska bestämma tid. Några andra vi kontaktar ser misstänksamma ut och avböjer vänligt, men bestämt. Andra svarar inte ens när vi ringer.
Äntligen napp
I detta hopplösa läge får vi kontakt med ”Polycliniques les Narcisses”. En privatklinik, belägen i Marrakech nya västerlandsinspirerade stadsdel Gueliz. Jodå, den svenska journalisten och fotografen är välkomna på ett besök.
Nästa morgon står vi utanför klinikens eleganta entré med marmortrappor, mosaik och en gyllene ledstång. Solen lyser från en molnfri himmel och luften är behagligt ljum. Utanför byggnaden växer hibiskusar, apelsinträd och bouganvilla. Av den intensiva stadstrafiken några kvarter längre bort hör vi nästan ingenting, här råder lugnet.
Vi kommer direkt in i ett stort väntrum efter att ha passerat entréns gigantiska glasdörrar. I receptionen är tre kvinnor med huvuddukar och långa dräkter verksamma medan patienterna sitter i skinnfåtöljer och väntar på sin tur.
Utbildning i Europa
Själva blir vi genast omhändertagna och efter en rundvisning i de moderna och utrustningsmässigt välutrustade lokalerna med både röntgen, operationsavdelning och ett förlossningsrum får vi träffa klinikens chefsläkare Mansor.
– Vi startade den här kliniken 1992, berättar han samtidigt som vi serveras myntate i små glas.
– Vårt fasta läkarteam består av sex specialister – narkosläkare, röntgenläkare samt kirurger. Alla specialitéer finns dock representerade här genom ett nära samarbete med 80 specialister på mindre kliniker, som kommer hit och arbetar. Vår klinik samarbetar även med privata allmänläkare i Marrakech.
Mansor har arbetat som läkare sedan 1974. Sin grundutbildning fick han i huvudstaden Rabat, men en del av den praktiska tjänstgöringen under utbildningstiden var förlagd i Tyskland och Frankrike. En kombination som fortfarande är väldigt vanligt bland de medicinstuderande i Marocko, berättar Mansor.
Stress men utrustning
Under 20 års tid arbetade Mansor, numera ordförande i Marrakech privatläkarförening, både kliniskt, men även administrativt inom den statliga sjukvården och var under 10 år ansvarig för sjukvården inom Marrakechregionen.
– Det är en stor skillnad att arbeta inom den statliga sjukvården jämfört med den privata i Marocko, säger Mansor.
– Det är mindre stress, problem och ansvar när man arbetar statligt. Administrationen tar hand om många tunga bitar och man kan koncentrera sig på att bara vara läkare.
Å andra sidan investerar privata kliniker betydligt mer, vilket har resulterat i att den statliga sjukvården ligger långt efter den privata sjukvården när det gäller utrustning. Den här kliniken var till exempel först i Marrakech med att ha dialysmaskin, scanner och utrustning för att kunna ta EEG.
Tre dagars vaccination
När Mansor började sina läkarbana för 20 år sedan var det malaria och andra tropiska sjukdomar från Svarta Afrika som dominerande sjukdomsfloran i landet. Dessa sjukdomar har numera i stort sett försvunnit efter att stora nationella vaccinationsprogram genomförts; under tre dagar vaccinerades landets alla barn. En aktion som kunde genomföras då samtliga statliga och privata kliniker användes för just detta ändamål.
– Numera är det ungefär samma sjukdomar man möter som i andra delar av världen, fortsätter Mansor.
– Det är mycket hjärt- och kärlsjukdomar, cancer, åldersdiabetes och astma. Matsmältningsproblem och bakteriella infektioner är också väldigt vanligt.
I ödets händer
Depressioner då?
– Det har hittills aldrig varit något stort problem, svarar Mansor. Men med det moderna samhällets intåg i Marocko har ensamhet och depressioner börjat komma allt mer. Själv tror jag att vår religion har förhindrat depressioner.
I Marocko har människor en fatalistisk syn på sin tillvaro. ”Är jag fattig så är det så Gud vill ha mig och jag får anpassa mig”. Man accepterar sitt öde, det ligger i religionen som är mycket starkt rotad i den marockanska folksjälen.
Men Mansor framhåller också de starka familjebanden, ansvaret att ta hand om sina släktingar som ytterligare en orsak till att depressioner inte kunnat slå rot på allvar.
– I Europa och övriga västvärlden har ni fyrkantiga bord med plats för ett visst antal människor. I Marocko är våra bord runda, vi äter ur en gemensam tagin och det finns alltid plats.
Frågan är om det kommer att fortsätta vara så med det moderna livet, som börjar prägla även vårt samhälle. Vi ser tendenser att gamla människor börjar lämnas ensamma åt sitt öde.
Polycliniques les Narcisses, som har öppet dygnet runt, tar emot mellan 80 och100 patienter per dag för konsultation. Man har dessutom runt 30 patienter dagligen som är inneliggande på kliniken efter kirurgiska ingrepp och andra behandlingar. För kirurgiska ingrepp bokas speciella tider, men i övrigt finns inget tidbokningssystem. De patienter som söker läkarvård dyker bara upp, anmäler sig i receptionen och sitter sedan och väntar på sin tur.
Inte råd med vård
Kostnaden för en vanlig läkarkonsultation ligger mellan 150 och 200 dirham (100 dirham motsvarar cirka 82 svenska kronor), intensivvård av inneliggande patienter 1500 dirham/dag, medan en sängplats på kliniken betingar ett pris på 800 dirham/ dag, plus kostnader för läkarnas insatser.
– Det blir knappast billigare om man söker vård inom den statliga sjukvården, påpekar Mansor. Snarare landar patientavgiften ofta på en högre prislapp, som en följd av tungrodd och kostsam administration och med en dyrare drift i slutändan.
Oavsett statlig eller privat sjukvård får patienterna nästan uteslutande stå för alla kostnader. Ett faktum som upprör Mansor.
– Än i dag finns ingen allmän sjukförsäkring i Marocko. Endast 15% av befolkningen har privata försäkringar och det är de enda försäkringarna som finns. Har man en månadsinkomst under 1800 dirham, får man ett intyg från staten, vilket berättigar till gratis sjukvård. I övrigt måste man betala alla omkostnader själva.
– Frånvaron av en allmän försäkring gör att många invånare inte har råd med läkarvård. Tack och lov tar familjerna sitt ”ansvar”, blir någon familjemedlem sjuk hjälper hela släkten till att samla ihop pengar till vård.
Hot mot folkhälsan
Trots en dyster statistik över Marockos alla trafikskadeoffer samt stigande problem med aids, menar Mansor att avsaknaden av en allmän sjukförsäkring utgör det största hotet mot den allmänna folkhälsan. Läkarna hamnar ofta i ett moraliskt dilemma där patientens tillgångar blir avgörande om patienten kan få den vård som behövs eller om läkarna tvingas till en billigare och sämre lösning.
– Ibland behöver patienterna inte betala hela kostnaden hos oss, vilket är ett problem i längden, eftersom vi måste dra in pengar till verksamheten, konstaterar Mansor.
Själv är han en stark förespråkare för en allmän sjukförsäkring i Marocko med gratis sjukvård. Under de år han arbetade med sjukvårdsfrågor för staten fick han möjlighet att studera andra länders försäkringssystem i bland annat Sverige, Danmark, Frankrike och USA.
– Något perfekt system tyckte jag mig aldrig kunna se, men vi måste sträva mot någon form av system med gratis sjukvård. I Marocko är dock sjukvårdens problem relaterat till landets övriga problem med fattigdom, analfabetism och arbetslöshet.
– Ibland känns det som om staten inte förstår vikten av en god sjukvård och heller inte är benägen att satsa på den. De ser den snarare som en belastande och kostsam social sektor.
Men Mansor medger att det har skett framsteg när det gäller förebyggande hälsoåtgärder på det övergripande planet. Förutom tidigare nämnda vaccinationer pågår insatser för att förbättra vattenkvalitén. Allt fler kvinnor föder numera på sjukhus och det finns möjligheter att få regelbundna läkarkonsultationer under graviditeten. Mammografi och gynekologiska undersökningar blir också allt vanligare.
Avböjde ministerpost
Trots att verkligheten som verksam läkare är betydligt tuffare än vad Mansor som ung medicinstuderande trodde att den skulle bli, älskar han sitt arbete. Känslan när en patient som han behandlat kan lämna kliniken som en frisk människa går över det mesta, menar han.
– Under de år jag arbetade med hälsofrågor åt staten blev jag erbjuden posten som hälsominister. Men jag tackade nej. Det kliniska arbetet, mötet med patienterna, är något jag uppskattar och inte vill vara ifrån.