När åsiktsfriheten krockar med rätten till vård 1/3

– Vissa problem ökar. Det handlar till exempel om att muslimska kvinnor vägrar att låta sig undersökas av en manlig läkare. Eller att en man inte vill låta sig tvättas av en kvinnlig skötare. Eller att män ställer särskilda krav för sina fruar, säger Isabelle Lévy, specialist på religionsfrågor inom vården. Hon har skrivit flera böcker i ämnet och säger att en del konflikter kan undvikas om personalen får större kunskaper i livsåskådning. 
– I stort sett alla religioner tillåter att man frångår traditionella regler när ett liv är i fara. Om en läkare är medveten om detta är det lättare att möta en orolig patient, säger hon. 
I svallvågorna efter debatten om förbudet för skoleleverna att bära religiösa tecken, har det hävdats att sjukhusen också bör omfattas av en lag som ska mota bort fundamentalistiska tendenser. Istället har nu sjukvårdsministern sammanställt ett cirkulär. Patienterna kan inte ställa krav på att vårdas av en person av ett speciellt kön inom akuta lägen och det är den vårdade själv och ingen anhörig som ska ta beslut, säger bland annat reglerna. Men där betonas också vikten av att patienterna ska kunna utöva sin religion när de är inlagda. 
– Det är egentligen vanligare med problem av den arten än tvärtom. Det händer både att man kör iväg äldre personer till söndagsmässan även om de är ateister och att man serverar griskött till muslimer, säger Isabelle Lévy. 
Rachel Bocher, ordförande i sjukhusläkarnas fackförbund INPH, hävdar att fundamentalistiska krav på vården trots allt är en marginell företeelse. 
– Däremot är det en självklarhet att vi som arbetar på sjukhusen ska lämna vår religion hemma, säger hon. 
Liksom alla andra offentliganställda i Frankrike är vårdpersonalen förbjuden att bära religiösa tecken i arbetet, betonar sjukvårdsministern i cirkuläret.