När åsiktsfriheten krockar med rätten till vård 2/3

Diskussionen om patienter som av religiösa eller kulturella skäl vill behandlas av en läkare av samma kön som dem själva, är inte särskilt inflammerad i Danmark. På vissa sjukhus har man utarbetat rättningslinjer för hur personalen ska hantera den typen av situationer, på andra håll är reglerna oskrivna, men går i stort sett ut på detsamma – att i möjligaste mån försöka undgå konfrontationer med patienterna. 
Ett angränsande fall, som däremot skapat häftig debatt inom den danska läkarkåren, är den så kallade ”nazistiska njurstenen”. Fallet rörde en ung, manlig nynazist, som uppsökte akutmottagningen på Gentofte sjukhus med svåra magsmärtor för ett par år sedan. Med hänvisning till sin nazistiska ideologi, vägrade mannen att låta sig behandlas av en kvinnlig iransk läkare. Sjukhusledningen beordrade då bakjouren, som var en man, att undersöka patienten. Det beslutet  upprörde många läkare, bland andra också den tillkallade bakjouren, som upplevde hela förfarandet som kränkande.
I efterhand behandlades ärendet i Läkarförbundets etiska utskott, som fann att sjukhusledningen handlat korrekt, eftersom man som bakjour ”inte kan låta sin plikt att hjälpa ge vika för kränkningar man anser sig ha utsatts för”.
En del efterföljande diskussioner drog paralleller mellan ”den nazistiska njurstenen” och orimliga patientönskemål om könsspecifik vård, men i det stora hela tycks läkarkåren överens om problematiken.
– Oftast går det att lösa på ett bra sätt för båda parter, så vi ser det inte som något stort problem, säjer Morten Hedegaard, klinikchef på den obstetriska kliniken på Rigshospitalet i Köpenhamn.
– Vår inställning är att om arbetssituationen tillåter det, försöker vi tillmötesgå önskemålen. Men om det handlar om exempelvis akuta situationer eller specialistvård, där den tillkallade läkaren råkar vara av ”fel” kön, så får patienten förstås finna sig i det.