Sviktutbildning med utrymme för dialog

Tiotalet distriktsläkare samt ett par sjuksköterskor, från totalt tre vårdcentraler i Värnamo, hade samlats tillsammans i konferensrummet på vårdcentralen Vråen. 
De hade alla kommit för att lyssna på och diskutera med Staffan Hulthén, internmedicinare på det lokala sjukhuset.
Staffan Hulthén inledde med att poängtera en av utmaningarna för sjukvården idag: alltfler äldre patienter med många mediciner att hantera. Det erbjuds fler och fler farmakologiska möjligheter.
Läkarna tog tillfället i akt att dryfta hur de idag agerar med sina sviktpatienter. Diskussionens vågor gick heta kring huruvida ACE-hämmare ska användas på patienter med aortastenos. Här fanns det olika erfarenheter i gruppen, och HIP visade sig vara ett utmärkt forum för just denna typ av konkreta kliniska frågeställningar.
Waranbehandling diskuterades också, med utgångspunkt från ett av de konkreta patientfallen. 
”Det är ju ett av de farligaste läkemedlen vi har idag”, menade en av distriktsläkarna. ”Är verkligen Waran lämpligt i just detta fall?” 
Många tankar och erfarenheter vädrades och utbyttes. Tid tillsammans med kollegorna är en bristvara till vardags, och tas därför väl tillvara då utrymme ges.   
Distriktsläkarna var överens om att det finns ett behov av ökad dialog mellan primärvården och sjukhuset för att få en bra uppföljning av sviktpatienterna. Distriktsläkare och internmedicinare enades  om att gemensamt få bättre kontroll över patienterna. Till exempel ska patienterna då de lämnar sjukhuset automatiskt få en uppföljningstid på vårdcentralen.

Så här tyckte föreläsaren Staffan ­Hulthén: 
– Utbildningsformen är bra eftersom den sätter igång diskussioner. Det är också praktiskt att ha ett färdigt baskoncept att utgå ifrån, även om man inte följer det slaviskt.

Varför valde du att ställa upp som före­läsare i HIP?
– När jag blev tillfrågad blev jag nyfiken på konceptet, och förväntningarna idag har ändå överträffats. Dessutom är det ju ett sätt för mig själv att hålla mig själv uppdaterad.

Vilka möjligheter ser du i att möta den lokala primärvården under sådana här förhållanden?
– En styrka är att HIP har ordnats för just det lokala området. Då kan vi utgå från våra faktiska lokala resurser och rutiner när vi diskuterar hur vi kan utveckla vårt samarbete.

Så här tyckte några av deltagarna ­(distriktsläkarna Mait Pettersson, Niklas Anderberg och Hoshang ­Diliwi):

Hur upplever ni den utbildningsform som HIP innebär?
– Den är bra eftersom den ger utrymme för dialog, och det känns smidigt att utgå från färdiga patientfall. Det är sällan vi får tid att diskutera medicinska frågeställningar gemensamt i vardagen i övrigt.

Vilken betydelse har uppdatering/fortbildning kring hjärtsvikt för er i er kliniska vardag?
– Det är mycket relevant eftersom de här patienterna sköts alltmer i primärvården idag. De patienter som tidigare följdes på sjukhus av sviktmottagning kommer till oss idag. Den medicinska utvecklingen har gett möjlighet till att kunna hantera dem i öppenvården.

Innebär den här dagen att ni följer era hjärtsviktspatienter annorlunda i något avseende framöver?
– Den kommer att öka vår samverkan med sjukhuset.

Vad kan den här formen av utbildning innebära ­för din kontakt med din lokala hjärtspecialist?
– Om man inte har träffats så mycket innan så ger det naturligtvis mycket, man vill ju ha ett ansikte på varandra. När man har lite olika synsätt kan man komplettera varandras erfarenhet.