Syrenen som läkeväxt

Redan de gamla grekerna… Till allt annat var de också syrenmedicinare. Själva ordet syren är grekiskt (syrinx) och betyder ”ihålig stam”. Var och en kan lätt övertyga sig om att syrengrenar och kvistar är ihåliga eller innehåller en mjuk märg som lätt kan petas bort. Antikens grekiska läkare lär ha använt sig av detta till att tillverka injektionssprutor (syringe på engelska). Men eftersom syren inte växer i Grekland, måste de ha importerat syrenkvistar från Balkan i norr.

Syrinx är också namnet på en nymf som uppvaktades av guden Pan. Det uppskattade hon inte alls, eftersom Pan var ful; hälften get, hälften människa. Då förföljde han henne, men hon flydde ända till floden Ladon. Där bad hon flodnymferna att ändra hennes gestalt. Hon blev då till vassrör i floden. Den besvikne Pan rev åt sig av rören och gjorde historiens första panflöjt. Han lär ha utropat: ”Det här ska jag i alla fall få tillsammans med dig!” – Dramat har inspirerat både konstnärer och diktare genom tiderna, till exempel Oscar Wilde. Tonsättaren Claude Debussy skrev musikstycket Syrinx för panflöjt.

I syrenens hemland Bulgarien räknas den till medicinalväxterna, men odlas inte som sådan. Enligt en databas över växters användning (Plants For a Future) används blad och frukter som antiperiodikum (det vill säga de motverkar periodiskt återvändande sjukdomar som till exempel malaria), febernedsättande medel och mot mask. Bark eller blad ger ett tonikum och används mot ”sore mouth”, det vill säga sår, blåsor och inflammationer i munnen och på läpparna.

Särskilt detta sista bruk tycks vara vida utbrett. Irokesindianerna i Amerika upptäckte det snart, och blad eller bark tuggades 1) av barn som hade ont i munnen, 2) när man fick ”sore mouth” efter att ha råkat kyssa en flicka som hade mens, 3) när man fick ”sore mouth” efter att ha rökt någon annans pipa.