Japansk primärvård i behov av förändring

Utöver presentationerna under symposiet gavs artikelförfattaren och de övriga deltagarna i den skandinaviska delegationen även möjligheter till studiebesök på flera mottagningar. Våra värdar visade upp en enastående gästfrihet men tyvärr försvårades en fördjupad diskussion av vissa språksvårigheter. 

Varierande bakgrund
Cirka 80 procent av allmänläkarna i ­Japan är privata ensampraktiker, vilket nog överraskade de flesta av oss. Vidare är allmänmedicin ingen egen specialitet utan vilken läkare som helst kan öppna allmänläkarpraktik. Någon speciell utbildning finns inte, och den japanska allmänläkarkåren består av läkare med högst varierande bakgrund. Jag samtalade bland annat med en kollega som tidigare varit barnkirurg och en annan som var utbildad patolog.
Manabu Toyama från Kadoma City, och aktiv inom Japanese Medical Society of Primary Care, är en av dem som nu försöker stärka allmänmedicinens ställning i den japanska sjukvården. I en nulägesrapport beskrev han en kår där flertalet har alldeles för många besök, alltför få kollegiala kontakter och där det alltför mycket handlar om ”running your own business”. 
Mycket nytt är emellertid på gång, framtvingat bland annat av det tilltagande antalet äldre i samhället och behovet av samordnade åtgärder. Primärvårdsläkarens roll behöver förändras och även inkludera till exempel samhällsmedicin­ska åtaganden, prevention och utbildning. Man jobbar med att skapa kollegiala nätverk, efterutbildning och för att förbättra kontakterna med andra vårdgivare. 

Arbetar ensam
Tomoyuki Kido från Osaka gav oss en uppfattning om hur det är att vara allmänpraktiserande läkare i en storstad. Hans praktik är belägen i centrala Osaka och i samma område finns flera läkarmottagningar. Han beskrev en hård konkurrens där han själv satsat på att bygga upp en modern och stilfull mottagning enligt konceptet ”urban sophistication”. Att starta upp en praktik är mycket dyrt i Japan, inte minst på grund av de höga lokalkostnaderna.
Han arbetar som de flesta ensam men har viss hjälp av sin åttioåriga far som också är läkare. I Japan är det vanligt att man arbetar högt upp i åldern. 
Det mest frapperande var det höga besökstalet, i snitt 80 patientbesök om dagen. Under influensaperioden kunde han komma upp i 140 besök! Som sidouppdrag undervisade han medicinstudenter i konsultationsteknik...

Tre vattenflaskor
Tomoyuki Kido trodde inte att det skulle vara möjligt att ha så många patienter i framtiden på grund av ökande krav från allmänheten. Hembesök förekommer endast i begränsad omfattning. Uppskattningsvis en tredjedel av patienterna går också till andra praktiker. 
Under jourtid hänvisas patienterna till sjukhusets akutmottagning, någon jourlinje för allmänläkare finns inte i Tomoyuki Kidos område.
Det är billigt att gå till doktorn i Japan, kostnaderna för patienten är att jämföra med tre flaskor vatten. Det har också bidragit till att japanen söker sin läkare i snitt sjutton gånger om året, det vill säga tre gånger oftare än ett europeiskt genomsnitt. 
Arbetstiden är i snitt 46 timmar i veckan och lönen i Tomoyuki Kidos fall är ungefär dubbelt mot vad en sjukhusläkare tjänar. Semester unnar han sig ungefär tre veckor om året.
Kuni Iwai-Shina skildrade arbetet i ett typiskt landsbygdsdistrikt kring staden Fujisawa. Där har andelen över 65 år i befolkningen redan nått 32 procent, vilket motsvarar den förväntade genomsnittssiffran för hela Japan år 2030. 

Hög andel äldre
Primärvården är knuten till det lilla sjukhuset. Arbetsinnehållet och besöksstatistiken påminner mer om det vi är vana vid här hemma. Man har mer tid för patienten och läkarna verkar trivas bättre med sina jobb. Den höga andelen äldre innebär naturligtvis stora påfrestningar på vårdapparaten och Kuni Iwai-Shina är bekymrad över situationen. 
Den yngre generationen har inte samma vilja att ta hand om sina äldre anförvanter vilket innebär att många gamla far illa i sin miljö. Hon beskrev att det inte är ovanligt att äldre till och med utsätts för våld. 
Slutligen gjordes jämförelser mellan amerikansk och japansk primärvård av Kiyoshi Sano, japansk läkare utbildad och verksam i Michigan. Hans råd till landsmännen var att tydligare definiera det allmänmedicinska innehållet och avgränsa sig bättre mot framför allt internmedicinen, skapa en egen specialitet och en fungerande efterutbildning, bedriva prevention samt finna samarbetsformer kring patienten med övriga vårdgivare i samhället.