Logo
Logo
Informationen är avsedd för sjukvården
Medicinskt Forum nr 3-05
Tipsa Tyck Till Skriv ut

Modellen på spåret
”I jobbet kan jag lite om mycket, i hobbyn kan jag mycket om lite”

Staffan Ehnbom har inte så mycket användning för kirurgkniven i sitt arbete som allmänläkare. Men på fritiden kommer den väl till pass. Liksom tandläkarborr, pincett och förstoringsglas. Hans stora intresse är att bygga modeller av amerikanska godsvagnar. Dock inte vilka som helst – Great Northern ska det vara.

Hemma i lägenheten i Lund är det inte mycket som påminner om Staffan Ehnboms hobby. Men i det lilla hobbyrummet har allt koppling till det stora och mångåriga intresset för modellgodsvagnar. Här ryms både arbetsplats, arkiv, bibliotek, förråd och dator med internetuppkoppling. 
Runt arbetsplatsen finns allt som behövs för byggandet, till exempel verktyg, mässingstråd, färg, dekaler och färgsprut­aggregat. I lådor förvaras olika delar som boggier, stegar, bromsutrustningar, fotsteg och andra detaljer.
– Det är fantastiskt kul att bygga en modell, säger Staffan och berättar hur rogivande det är att sitta och bygga och samtidigt lyssna på radio.
I den intilliggande garderoben går det knappt att komma in på grund av fotoarkiv, lådor där de cirka 300 modellvagnarna förvaras och mängder av kartonger med byggsatser.
Staffan arbetar som allmänläkare i Löberöd som ligger i Eslövs kommun. Där är han en av tre läkare på en privati­serad allmänläkarpraktik. Arbetet med privati­seringen, som skett i samarbete med Praktikertjänst, har tagit mycket tid från hobbyn men nu är det mesta merarbetet över.

Allt är exakt
Han tycker att han som allmänläkare jobbar i en bransch där mycket flyter. Diffusa symtom innebär att man inte i alla lägen kan vara säker på diagnoserna.
– I min hobby är däremot allt exakt och jag bestämmer allt själv. I jobbet kan jag lite om mycket, i hobbyn kan jag mycket om lite. Det är viktigt att kunna släppa arbetet och gå in i en annan värld där jag är totalt absorberad av vad jag håller på med. Det är vädigt avkopplande, säger Staffan och fortsätter:
– Många inom läkarkåren har modelljärnväg som hobby men de pratar inte om det. De är rädda för att det ska uppfattas som lite töntigt.
Intresset för tåg och järnvägar kan härledas till barndomen då Staffan bodde med utsikt över bangården i Köpingebro. Där kunde han vid läxläsningen spana ut på de stora ångloken som SJ tog ner till Skåne för att dra bet-tågen på höstarna.

Fyraxlig boggi
Som för så många andra pojkar under 1950-talet stod en tysk modelljärnväg högt på önskelistan. Men den blev verklighet först när han för egna pengar kunde köpa en. Märket var Märklin. Men när dollarrestriktionerna hävdes och Eskils­tunaboden i Ystad började saluföra amerikanska modelltågsbyggsatser och modelljärnvägstidningar, övergav Staffan de tyska tågmärkena.
Strömlinjeformade lok i glättiga färg­er och reklamförsedda godsvagnar med formpressade detaljer var något nytt. Design och uttryck tilltalade honom. Dessutom – godset transporterades i fyraxliga boggivagnar.
– That´s class, säger han.
Intresset för amerikanska godsvagnar var grundlagt. Favoritjärnvägen blev till en början Pennsylvaniajärnvägen med sina grönaktigt svarta diesellok med sober guldgul namntext och röda vagnar. Ett år som utbytesstudent i Pittsburgh 1958–59 stärkte honom i sitt val av järnväg och intresset för godsvagnar fördjupades. Tack vare kontakt med en bangårdschef utanför Pittsburgh kunde han besöka godsbangårdar och ta foton av vagnarna.

Färger och logos
Tillbaka i Sverige beställde han ett ”Pennsy” diesellok som vid leveransen visade sig vara målat för Great Northern järnvägen istället – färggranna gröna och oranga fält med gula kantlinjer. Efter att ha studerat Great Northerns godsvagnar, med sin häftiga logo i form av en stenget, fann han att de var roligare än Pennsylvaniavagnarna och valet blev självklart. Sedan dess har intresset för amerikanska godsvagnar tillhörande Great Northern vuxit och lett honom vidare in på otaliga stickspår.
Men vad är det då som är så fantastiskt med amerikanska godsvagnar?
– Det är svårt att säga vad som gör att jag faller för dem, säger han. Konstruktionen är det viktigaste men en flott dekor är klart ett plus. Formpressade detaljer, running board på taket, säkerhetsdetaljer och annat kopplingssystem än det europeiska gör de amerikanska godsvagnarna mer exotiska än de europeiska.

Exakt ska det vara
Under början av 1960-talet tog läkarstudierna mycket tid men när barnen var små under 60-talets andra halva blev det mycket tid hemma. Då började han på allvar ge sig in i byggandet av godsvagnar. Det gällde och gäller fortfarande att bygga från grunden och exakt ska det vara. För det behövs foton vilket ledde till att Staffan började köpa foton av riktiga godsvagnar från fotografer i USA. 
Idag har Staffan ett digert bildarkiv med 360 olika vagnstyper representerade. Endast ett 50-tal saknas av Great Northerns samtliga vagnserier under 1900-talet. Great Northern-järnvägen byggdes 1886–1893 och upphörde som eget bolag 1970.
– Jag har listor över samtliga godsvagnsserier så jag vet vilka jag saknar. Men inte hur jag ska få tag på foton av dem.

Rundresa med kamera
I Great Northern-järnvägens historiska förenings kvartalstidskrift har Staffan medverkat med ett stort antal artiklar och ambitionen är att successivt presentera bolagets hela godsvagnsflotta. Ingen lär vara bättre skickad för detta än Staffan Ehnbom i Lund. Till sin hjälp har han foton, ritningar, korrespondens och andra historiska handlingar.
– Det är fascinerande hur mycket information det finns om i stort sett allt inom ett järnvägsbolag.
1976 företog Staffan en resa till USA då han under en månad ensam kuskade runt med bil cirka 1500 mil längs Great Northerns sträckningar. Det gällde att passa på att leta upp och fotografera godsvagnarna innan de försvann. Great Northern hade några år tidigare upphört som eget bolag. Resultatet blev ett tusental diabilder och en rejäl grundplåt till godsvagnssamlingen som nu omfattar 6 000 diabilder.

Känd genom att skriva
Samma år som han gjorde USA-resan skrev han sin första artikel i en amerikansk modelljärnvägstidning. Sedan har det blivit allt fler artiklar i olika amerikanska modelltågstidningar där han beskriver hur man bygger olika vagnmodeller. Genom att skriva artiklar blir man känd och respekterad vilket öppnar dörrarna till vidare kontakter som behövs för att få tag på till exempel foton och ritningar.
– Vi blev ett gäng personer som skrev bra godsvagnsartiklar. Idag är vi ett 40-tal personer. Vi är som ett brödraskap som ibland träffas och äter middag ihop.
Vart tredje–fjärde år blir det en resa till USA. Numera avstår Staffan från att delta i Great Northern-föreningarnas möten liksom Nationella Modelljärnvägsförbundets. De har blivit lite väl gubbiga med konventionella anföranden och förutsägbara banketter. Nej, han sparar sig till prototypmodellbyggarnas träffar.
– Där frotterar man sig med de absoluta topparna bland godsvagnsmodellbyggare, artikelförfattare och bokutgivare i ämnet och smider planer på hur vi ska locka fabrikanter att komma ut med bättre modellbyggsatser av intressanta vagnar.

Populära byggsatser
Staffan har i några fall försett fabrikanterna med ritningar och ligger bakom tre byggsatser som blivit populära. Han har under årens lopp införskaffat ritningar till ett 30-tal godsvagnar, mycket tack vare kontakt med chefen för järnvägsbolagets godsvagnsavdelning som låtit Staffan se sig om i ritningsarkivet.
– Jag samlar foton och ritningar bara för att kunna bygga vagnarna så exakt som möjligt.
Det roligaste är att bygga vagnar utan att ha en färdig byggsats. Man utgår från omålade befintliga byggsatser, kan använda en del av delarna medan annat måste specialkonstrueras. Det blir mycket pill när detaljer från ritningar och foton ska omvandlas till skala 1:87. 

Fantaster finner varandra
Staffan beskriver sin hobby i termer av njutning och fascination och återkommer ofta till den stora betydelse alla hans möten och kontakter med likasinnade har. Han berättar om ett Great Northern-möte i en nationalpark i USA där han blev inkvarterad i ett rum med två andra fantaster.
– Det var som om vi varit kompisar hela livet! Allt är så roligt när jag träffar andra som delar mitt intresse.
Staffan tog för cirka 25 år sedan initiativ till föreningen American Prototype Rail Fans, AMPROrails, som har ett 20-tal medlemmar i framför allt Skåne och Danmark. Det är en informell förening där medlemmarna ägnar sig åt att ordna gemensamma studieinternat, åka runt och titta på modelljärnvägar och ha videofilmsaftnar.
– Jag leker med tanken på att ordna en guidad tur till USA.

Godsvagnar på heltid 
Järnvägsintresset består även av att han tillsammans med tre likasinnade väljer ut nerlagda järnvägssträckningar i Skåne dit de beger sig för att leta efter spår av järnvägen.
Tidigare byggde Staffan varje kväll. Nu blir det mer samlade insatser då och då. Men intresset bejakar han dagligen via Internet. Där kommenteras byggsatser, efterlyses delar, foton, ritningar och Staffan svarar på frågor om Great Northerns godsvagnar.
När Staffan blir pensionär om två år kan han ägna sig åt godsvagnar på heltid. 
– Då ska det byggas, säger han med ett stort leende.
Då blir det också tid att åka till St Paul och besöka järnvägsmuseet under flera dagar.
Staffan skaffade sig som vuxen sin första modelljärnväg 1971. När familjen flyttade från hus till lägenhet 1989 blev det nödvändigt att plocka ner banan.
– En gång måste jag ha en riktigt fungerande anläggning igen. Men jag har väldigt kul på vägen dit. 

Text: Nilsson, Göran
Bild: Mikael Risedal
Nummer: 3-05

Senast uppdaterad den 24 maj 2007

  • Hem
  • Sajtkarta
  • Kontakt

Besök andra webbplatser från AstraZeneca

Mixat

Tålamodstuggande Tålamodstuggande

Att tugga i sig en medelstor selleri kräver mer energi än vad man får i sig genom att äta den, påstår nätmagasinet Visste du att? Ibland är det enkelt att banta!

Allergen utan ­hästkraft Allergen utan ­hästkraft

Den mångåriga tvisten mellan häststall och omkringboende kan nu kanske bordläggas. Hästallergener uppför sig inte som pollen. Det räcker med en skyddszon på 50 meter mellan ett stall och bostadshus för att hästallergiker ska slippa besvär. Det visar en studie från Institutionen för arbets- och miljömedicin i Uppsala.


Copyright © Juridiskt ansvar AstraZeneca AB