”Allt vad det är att vara människa kan förändras med en stroke”
säger Daniela Bjarne, STROKE-Riksförbundet

Varje år får cirka 30 000 svenskar stroke. Den största riskfaktorn, åldern, kan vi inte göra så mycket åt. Men inom hypertoni, hyperlipidemi, rökning och andra riskfaktorer kan vi göra desto mer.
– Genom att få ner värdena på rätt nivå hos hälften i riskzonen, om hälften slutade att röka, om hälften började motionera, skulle vi kunna reducera antalet människor som får stroke med en tredjedel. Det vill säga 10 000 människor per år skulle slippa att få stroke.
Det finns också stora pengar att tjäna för samhället på strokeprevention. Stroke är den sjukdom som kräver flest vård­dagar inom den somatiska sjukvården. Riks-Stroke beräknar samhällets kostnad till cirka 14 miljarder kronor per år. 
– Politikerna har sitt ansvar här. De måste bli medvetna om att för att klara vårdkostnaderna så måste det till en stor satsning på prevention. Skolan bär också ett ansvar för att barnen skall röra på sig. Och vi föräldrar behöver inte skjutsa barnen hit och dit. 
– Många kan göra något, men ingen kan göra allt.

Helhetssyn
Men Daniela Bjarne ser problem även med primärvårdens läkarbrist.
– Det långsiktiga arbetet får stryka på foten för det dagsaktuella. När det gäller strokeprevention är det frågan om en helhetssyn. Kontroll av blodtryck och blodfetter, men även samtal om kost, motion, rökning och stress. Som det ser ut nu finns inte tid för samtal om livsstilsförändringar.
Hon drömmer om att varje vårdcentral skulle ha ett hälsotorg vägg i vägg, där människor på ett lättillgängligt sätt kun­de kontrollera sitt blodtryck och prata livsstil.
– Om vi skall ha en fungerande vård måste vi förebygga sjukdomar. Det är mycket billigare än att behandla.
När Daniela Bjarne tar del av Staffans Svenssons avhandling (se artikel här intill), som visar att både läkare och patienter förklarar bort förhöjda blodtrycksvärden, säger hon:
– Då är det viktigt med en uppföljning, att man frågar sig om det verkligen var en tillfällig förhöjning.
– När SBU-rapporten kom, som visar att bara cirka en fjärdedel av blodtryckspatienterna når behandlingsmålet, det vill säga blodtryck under 140/90, hade jag förväntat mig att det skulle få större efterverkningar. Trodde att det skulle bli en större debatt.

Ingen är den andra lik
När stroken väl är ett faktum finns stora kunskapsbrister. Både om sjukdomen som sådan och dess konsekvenser. 
– Det är mycket tydligt att det man känner till är de fysiska konsekvenserna, säger Daniela Bjarne. Men allt vad det är att vara människa kan förändras med en stroke. Och ingen patient är den andra lik.
En majoritet av strokepatienterna drabbas av hjärntrötthet. 
– Den kommer helt utan förvarning, och allt logiskt tänkande kan försvinna. Om du som läkare träffar en sådan patient på morgonen kan hon vara energifylld och stringent. När energidepån plötsligt tar slut kan hon bli ostrukturerad och vimsig.

Depression
En del patienter lär sig att hushålla med sina krafter. Andra saknar insikt och därmed också medvetenhet om hur mycket man orkar. Den exekutiva förmågan sviktar ofta, liksom minne och uppmärksamhet. Den bristande insikten kan få stora konsekvenser för de närstående.
– Det kan bli så tokigt. Patienten tycker att allt är bra, medan de närstående lever i kaos. Jag skulle önska att alla läkare hann träffa de närstående separat, vilket kan ge en helt annan bild av livssituationen. Det kan vara väldigt svårt att nå fram till läkaren med sin avvikande uppfattning som närstående. 
Det är även mycket vanligt med depressionsliknande symtom. De kan bero på en svår livssituation eller fysisk påverkan på hjärnan. Oftast dyker besvären upp en tid efter hemkomsten. Saknas då kunskapen om att depression är vanligt vid stroke, kopplas symtomen kanske inte samman. 
– Vi jobbar mot politikerna för att få speciella stroketeam i öppenvården. Det är en så komplex sjukdom. Både patienter och närstående behöver stöd under lång tid.

Social isolering
I socialstyrelsens utredning Livssitua­tionen två år efter stroke, slås fast att anhöriga får ta ett mycket stort ansvar för sina strokedrabbade anförvanter. Och att kognitiva problem är vanliga, även två år efter en stroke.
– Ofta är det först när man kommer hem från sjukhuset som frågorna dyker upp. En del hittar då till oss, samtidigt vet vi att det är väldigt vanligt med social isolering efter stroke, mångas självförtroende är på botten och då vågar man sig inte ut i samhället.