Hjälpen när olyckan och ohälsan slår till utomlands

Överläkare Per-Olof Landström, anestesiolog vid Ystads lasarett, tjänstgör sedan många år vid SOS International i Köpenhamn. Han har under denna tid bistått många skandinaver som akut insjuknat eller råkat ut för en olyckshändelse utomlands.
– Jag har ett viktigt råd till mina kollegor: Om någon av era patienter vill diskutera de medicinska förutsättningarna för en semesterresa utomlands räcker det inte att bara fundera över om patienten tål att flyga, eller om hur standarden på sjukvård är på semesterorten. Glöm inte att också uppmana patienten att noga ta reda på om hans eller hennes försäkringar täcker sjukhusvård och hemtransporter!

Dyrbara transporter
Förutom att sjukvårdskostnaderna kan bli skyhöga i vissa länder, som till exempel i USA, kan också hemtransporten bli mycket dyrbar för en patient som inte har tillräckligt försäkringsskydd. Ambulansflyg från Thailand och Australien kan exempelvis kosta åtskilliga hundratusentals kronor.
Flertalet svenska hemförsäkringar omfattar skydd under resor utomlands, men det finns undantag. Det är därför viktigt att resenärer har koll på försäkringsskyddet. Även den som är helt frisk vid utresan kan råka ut för exempelvis en trafikolycka eller en akut svår sjukdom.
Försäkringar kan också vara till stor hjälp om man är utomlands och en anhörig blir sjuk i hemlandet. SOS International kan då kontakta det svenska sjukhuset och ta reda på om det är fråga om en allvarlig eller livshotande situation. I sådana fall kan organisationen ordna hemtransport för den anhörige på försäkringsbolagets bekostnad.

Vill åka hem
Svenska försäkringsbolag brukar enligt Per-Olof Landström ha en liberal inställning till kostnaderna för akutsjukvård och eventuell hemtransport för personer som råkar illa ut under en utlandsvistelse. De godkänner dock långt ifrån allt.
– Vid utresan får inte risken för insjuknande och akut inläggning på sjukhus vara stor. Patienten får inte heller ha en pågående behandling som är instabil eller vara under utredning för någon allvarlig sjukdom.
De som råkar ut för skador eller sjukdomar utomlands vill ofta resa hem så snart som möjligt. Vid tsunamikatastrofen tog SOS International med visst understöd hem alla skadade patienter som ville och kunde flyga hem efter sex dagar.
– Då fanns det flera orsaker till hemtransport. Den thailändska sjukvården var överbelastad och det fanns mycket speciella psykologiska skäl för hemresa.

Sjuka ska inte flyga
När man är ute och reser får man under normala förhållanden räkna med att få akutsjukvård på den plats man befinner sig, något som inte alla förstår. Flygbolagen accepterar inte akut sjuka människor ombord, delvis på grund av risken för oplanerade mellanlandningar. Är man sjuk ska man helst inte flyga, och vid tillfrisknandet finns det ingen grund till hemtransport om patienten har bokat en längre tids semester utomlands.
SOS Internationals kontaktläkare håller kontakt med sjukhuset under hela vårdtiden och ordinerar sedan hemtransport när sådan kan ske.
– Vi överväger om vi ska boka plats i första klass eller i business class. Behövs ledsagare? Måste det kanske bli bårtransport? Eller kanske till och med ambulansflyg?
Patienten behöver vara någorlunda fräsch för att kunna resa bland andra passagerare, till exempel kunna klara toalettbesök. Det är ett krav från flygbolagen. Det kan därför vara en grannlaga uppgift att planera hemresor, menar Per-Olof Landström.
–Sjukdomspanoramat påminner mycket om det man finner bland patienter hemma i Sverige. Dock har vi naturligtvis flera tropiska sjukdomar, som till exempel malaria och denguefeber.

Fall från elefant
Det förekommer även förgiftningar som när patienter har trampat på giftiga tropiska fiskar, som stenfisk eller skorpionfisk.
– Vi ser också annorlunda traumafall med folk som har ramlat ned från en elefant i Thailand eller blivit trampade av samma djurs afrikanska släkting. Vi har haft människor som blivit bitna av flodhäst med svåra skador som följd och härom veckan hade vi en kvinna som blev riven och biten av lejon då hon försökte knuffa igång jeepen som fastnat i gyttja.
På många sjukhus i Europa är organisationen välkänd, och läkarna kontaktar direkt SOS International för att berätta vad som har hänt då en skandinavisk patient har lagts in akut. Det kan också vara anhöriga, reseledare och ambassader som ringer.
– När svenskar läggs in på utländska sjukhus vill sjukhusen ha betalt och därför är de angelägna om att få reda på försäkringsläget.

Insatser i skymundan
Vid tsunamikatastrofen utförde SOS International ett stort, och psykiskt belastande, arbete. Organisationen samarbetade då också med andra larmföretag.
– Den svenska sjukvårdsorganisationen lyste med sin frånvaro, ingen ledning och ingen plan. Så uppfattade vi det. Jag tycker nog att SOS Internationals insats har kommit i skymundan i svenska medier.
Tsunamin inträffade klockan tre på natten och redan 20 minuter senare fick SOS International det första samtalet. Det var en norrman som ropade i sin mobiltelefon:
– Jag sitter på ett tak. Jag lever, jag lever!
Sedan bröts förbindelsen. Därefter kom det in fler och fler samtal.

Grupper snabbt på plats
–Några timmar senare började vi förstå att det var fråga om en stor katastrof. Klockan sju på morgonen kopplade vi på vårt storskadelarm och redan klockan två på annandagens eftermiddag sände vi ut vår första grupp, två läkare, två larmoperatörer och en krismedarbetare. På plats hade vi också lokaliserat några av våra egna krispsykologer och larmoperatörer som var på semester i området.
Gruppen var framme i Thailand på måndagsmorgonen och började inventera och prioritera patienter inför hemtransporten. De två läkarna reste runt på sjukhusen och kallade på mera personal.
– På onsdagen kom jag ner tillsammans med en kollega och en sköterska med samma plan som vår dåvarande utrikesminister. Sedan fyllde vi på med personal hela tiden.
SOS Internationals personal tog reda på var patienterna fanns och vilka skador de hade. Därefter bestämde man hur de skulle transporteras hem och begärde transporthjälp hemifrån.
– På nyårsaftonen lyfte vi ut alla som kunde och ville transporteras hem. Det skedde med SAS- och Sterlingplan.

Problem på Korfu
Per-Olof Landström avslöjar också att all sjukvård utomlands inte går rätt till. På Korfu har SOS International haft stora problem.
– Där finns kliniker som har gipsat patienter som inte har haft frakturer, och givit fullnarkos för bagateller. Vi har haft ett smärre krig med några kliniker och även vänt oss till det grekiska läkarförbundet om beskickningar. Patienters pass har ibland tagits i beslag av sjukhuset tills de har betalat sjukhusräkningen.
På vissa privatkliniker gör man undersökningar, till exempel skanningar, datortomografier och skopier, som inte är motiverade och tar även laboratorieprover helt i onödan.
– Där får vi bromsa, och det är en viktig del i vår verksamhet för att hålla kostnaderna på en rimlig nivå.

Klassiska trick och fusk
Det finns också patienter som har svårt att komma till sjukvården i Sverige och därför passar på att söka läkarvård när de är utomlands. Sådan sjukvård täcks inte av försäkringarna. Det förekommer också rent fusk där patienten och läkaren är i maskopi.
– Libanon och några länder i Sydamerika är exempel på platser där sådant sker. Läkarna påstår att det ligger en trafik­olycka bakom behovet av en ansiktsplastikoperation eller att patienten har gått rätt in i en dörr och brutit näsbenet. Det gäller ofta patienter som ursprungligen kommer från landet i fråga.
En klassiskt trick är när patienter som har besvär av ett bråck, och det är fem månaders väntetid i Sverige, opereras och får ett läkarintyg med diagnosen inklämt bråck.

Resvana gillar servicen 
I takt med att svenskarna har blivit mera resvana har de upptäckt att sjukvården på privatkliniker i till exempel Medelhavsområdet är väl så bra som i Sverige. Det gäller framför allt delar av servicen och tillgängligheten till sjukvård. Ibland vill försäkringsbolagen därför ta hem folk som är ute halvårsvis och kräver för mycket sjukvård på semesterorten.
– Jag fick ett roligt kort från en patient som jag en gång hade hämtat hem från Lanzarote och som därefter blev omhändertagen i Lund. Hon skrev att mycket utföll till Hospital Lanzarotes fördel: hon hade ett vackert rum med vackra målningar på väggarna, utsikt över havet, det var bomull i sängkläderna i stället för konstmaterial. Städningen och maten var också bättre. Det enda som var till fördel på sjukhuset i Lund var att den isländske läkaren där var lättare att förstå än den spanske läkaren.

Exempel på ett aktuellt fall

En svensk man i 60-årsåldern reste till Kanarieöarna på två veckors semester. Två dagar senare togs han in på intensiven på ett av sjukhusen eftersom han hade tappat kraften i vänster överarm och hade synrubbningar i vänster öga. Mannen informerade den spanske läkaren om att han har en inoperabel njurcancer med spridning. Ärendet anmäldes därefter till SOS International.

– Jag talade med den behandlande läkaren. Han hade även upptäckt att mannens lever är förstorad, möjligen också full av metastaser.

Spridning till hjärnan misstänktes och när man gjorde en datortomografi hittades en troligen färsk hjärninfarkt. Den stämde inte med neurologfynden och man gjorde därför om undersökningen ett par dagar senare då man fann ytterligare en hjärninfarkt.

Både försäkringsbolaget och Per-Olof Landström var lite undrande över att en person med en så avancerad sjukdom har företagit denna semesterresa. Vid telefonsamtal med patientens läkare i Sverige framkom att diagnosen har varit känd i ett par år och att läget har varit stabilt. Läkaren hade inte förväntat att hans patient skulle insjukna under den korta semesterresan.

– Därmed anser vi att försäkringen täcker den aktuella situationen. Hade det varit fråga om en resa på flera månader skulle vår bedömning kanske ha varit annorlunda.

Per-Olof Landström kommer att ha fortsatt kontakt med den behandlande läkaren var eller varannan dag, beroende på hur situationen utvecklas. Han kommer att ta upp frågan om vilka undersökningar som kan behöva göras och vilka som inte behövs eftersom patienten är utredd i Sverige.

– Denna kontakt håller jag tills patienten skrivs ut och tar därefter ställning till hur patienten kan resa hem.