Ängarna var inte bara fodermarker, de var också ett blommande, doftande apotek. Åtskilliga av deras växter användes i folkmedicinen. Tre av dem är ängsgentiana Gentianella amarella, fältgentiana G. campestris och slåttergubbe, Arnica montana. Båda gentianorna odlades enligt Kulturväxtdatabasen förr som läkeväxter.
Enligt Plinius d.ä. går namnet gentiana tillbaka på den illyriske kungen Gentius (180–168 f.Kr.) som upptäckte gentianans (troligen gullgentiana Gentiana lutea) läkande egenskaper. (Illyrien omfattade i antiken ungefär samma område som nu Bosnien och delar av Albanien). Gullgentianan odlas i Sverige som prydnadsväxt och är en av de arter i gentianafamiljen som används av läkemedelsframställare.
Gentianarötter innehåller bitterämnena gentiopikrosid och amarogentin, som är det bittraste kända ämnet. Bitterhet är en kvalitativ egenskap som bestäms genom att försökspersoner får jämföra den lösning man vill mäta bitterheten hos med en utspädningsserie av kininhydroklorid. Ännu i en utspädning på 1:60000000 av amarogentin (siffrorna varierar något från olika källor) går det att känna den bittra smaken.
Gullgentiana ingår tillsammans med flera andra växter i naturläkemedlet Sinova (som säljs av Boehringer Ingelheim) och används vid förkylningar och sinuiter.
Ett gammalt användningsområde för gentianarot är matsmältningsbesvär som väderspänningar och fyllnadskänsla.
I folkmedicinen användes gentianarot redan på 400-talet f.Kr. mot pest på grund av sin febernedsättande effekt. Det har också använts mot masksjukdomar, gikt och neurologiska sjukdomar.
Amarogentin har visat effekt mot cancer och har visat sig ha effekt mot den vitt utbredda protozoiska parasitsjukdomen leishmaniasis.
Gentianaviolett, som används mot jästsvampsinfektioner, kommer inte från gentianor utan är ett färgämne som utvinns ur stenkolstjära.
Användningen av slåttergubbe Arnica montana som läkeväxt anses gå tillbaka på Hildegard av Bingen, abbedissa, mystiker, diktare, kompositör, läkare som levde på 1100-talet. Vid slutet av medeltiden var örten känd för sina sårläkande egenskaper. Dessa beror på sesquiterpenlactoner av helenalintyp. Helenalin har en inflammationshämmande och antiseptisk verkan och används utvärtes mot skador orsakade av trubbigt våld, inflammationer i mun och svalg, reumatiska besvär och inflammationer efter insektsstick. Det har också använts invärtes mot hjärtbesvär; Goethe ska ha prövat det mot sina arytmier.
Cancerforskare intresserar sig för helenalinets effekt mot cancer av olika former. Artikeln ”Herbal extracts help fight cancer” på News@nature.com handlar om att bland annat helenalin kan göra tumörer känsligare för konventionella cytostatika. Forskning bedrivs också kring dess antiinflammatoriska verkan och dess effekt mot den asexuella formen av malariaparasiten.
Tips – hitta mer detaljer via sökmotorer på nätet som Google, PubMed och Wiley InterScience. Använd sökorden amarogentin och helenalin.
Läs även: ”Paradiset är en ängsmark”