”Patienterna är illojala och läkarna likaså”
Husläkare i Mexiko City

– Hälsovården hänger på plånboken. Mexiko är ett ojämlikt samhälle. Så är det. 
David Wladislavovski tar emot i den svalt luftkonditionerade mottagningen på sjätte våningen i ett gigantiskt kontorskomplex på Paseo de las Palmas i centrala Mexiko City. Telefonen ringer när vi kommer in. David Wladislavovski pratar snabbt och med uppretad röst. När han lagt på luren ursäktar han sig:
– Den här gången var det i alla fall någon som avbokade sitt besök. Det vanligaste är att patienten bara uteblir, säger David Wladislavovski och rycker håglöst på axlarna.

Hugg i ryggen
Han tittar ut genom fönstret och ner på den enorma staden, där drygt 25 miljoner människor trängs bland bilar och plågsamma luftföroreningar.
– Det finns ingen lojalitet i Mexiko, säger han. Här är alla fullt upptagna med sig själva. Patienterna är illojala och läkarna likaså. Kan man ta någons patient så gör man det. Man får alltid vara beredd på hugg i ryggen.
David Wladislavovski säger att han känner sig luttrad. Varje dag är det minst ett par patienter som inte kommer på avtalad tid och någon som inte dyker upp alls. Men han har vant sig och blir inte arg längre. Nu använder han den tiden för att läsa nya forskarrön och skriva journaler. 

Andra val
David Wladislavovski har arbetat som läkare hela sitt vuxna liv. Idag har han egen praktik som husläkare. Hans pappa kommer ursprungligen från Polen och var läkare även han. Själv tog David Wladislavovski läkarexamen på universitetet i Mexiko City för 40 år sedan. Han har tillbringat ett par år i USA där han läst invärtesmedicin, men yrkesverksam har han bara varit i Mexiko City.
– Fick jag leva om mitt liv skulle jag läsa till läkare igen, men jag skulle inte stanna i Mexiko. Jag hade valt USA eller Europa. Här är det för tungt och för hårt, säger David Wladislavovski.
Dagarna börjar klockan halv nio på morgonen. I bästa fall. Mycket hänger på trafiken och bilköerna i Mexiko City. 
Under morgonen tar han emot patienter och ett par timmar innan lunch tillbringar han på det privata ABC-sjukhuset, där han undervisar och handleder läkarstudenter. Efter lunch tar han emot patienter igen. Arbetsdagen är slut kring halv åtta på kvällen. 
De flesta av patienterna tillhör medel­klassen. Under många år arbetade David Wladislavovski med samhällets mest behövande.
– Som ung nyutexaminerad, arbetade jag på det lokala sjukhuset. Då kunde människor ligga på gatan och vänta på att få vård. Det kändes förfärligt och många gånger hade jag ont i magen när jag slutade mitt pass. Vi gjorde vad vi kunde, men det fanns inte alltid plats till alla. Nu är det bättre, även om det fortfarande inte är bra.

Upprörd över korruption
Doktor Wladislavovski berättar, till en början aningen motvilligt, om sjukvården i Mexiko och om vida klyftor mellan fattiga och rika. Han säger att han helst inte vill prata illa om sitt land, men mellan raderna finns en kraftfull kritik mot ett mycket ojämlikt samhällssystem. Till slut talar han ogenerat och upprört.
– Det blir bättre i Mexiko, men det tar tid. Det är bara några år sedan president Vicente Fox tog över makten och han försöker nog rensa upp så gott han kan i gamla korruptionshärvor. Men fortfarande känns det som om dom med makt skor sig på bekostnad av folket.

Mycket av allt
År 2000 tog högerpartiet PAN, lett av Vicente Fox, över makten från det socialistiska PRI, som då styrt Mexiko under drygt 70 år. År som kantats av korruption och med en dränerad ekonomi som följd. Fortfarande lever drygt hälften av landets 100 miljoner invånare fattigt, och var fjärde mexikan lever i extrem fattigdom, utan att ha råd med ett mål mat om dagen. De allra flesta fattiga har indianskt ursprung. Segregationen är mycket tydlig, vitast i skinnet äger mest.
Till Mexiko City flyr tusentals från landsbygden varje år för att söka lyckan. Men många tvingas leva sina liv på gatan. Gatorna i Mexiko City kantas av tusentals försäljare. Dygnet runt. Mexiko City är mycket av allt. Mycket människor och mycket trafikföroreningar, mycket fantastiska kulturskatter och mycket armod. 
– Det är oerhört hårt här. Fattigdomen är stor och med det följer ohälsa. I kombination med ett orättvist sjukförsäkringssystem är det lätt att känna sig uppgiven. Man gör vad man kan, men sedan tar det slut, säger David Wladislavovski.
Luftföroreningarna i Mexiko City är ett mycket stort problem, förorsakat av en näst intill galen biltrafik i kombination med utsläpp från tung industri. För att förbättra luften har regeringen bland annat infört olika restriktioner för biltrafiken. Man har belagt olika bilmodeller och årsmodeller med körförbud vissa dagar. Men det har än så länge bara givit begränsad effekt.

Smiter undan
– Dom senaste tre åren har luften blivit aningen bättre, men bil- och årsmodellsrestriktionerna har lett till att människor med mycket pengar köpt sig fler bilar, så att dom kommer undan påbuden. Är det förbud för Mercedes årsmodell 2000 på onsdagar, skaffar man sig en BMW för att komma undan. På så sätt kan man alltid köra. Och nu ska regeringen införa rökfria zoner på restauranger och vissa allmänna platser. Men det återstår att se hur folk lyckas smita undan det påbudet. 
Doktor Wladislavovski suckar uppgivet och säger att det är svårt att börja angripa problemen med sjukdomar relaterade till utsläpp och avgaser i Mexiko. Ingen statistik har förts över antal sjuka kopplade till utsläppen och föroreningarna.
– Värst drabbas så klart dom som inte hörs, dom vars röster aldrig lyssnas på. Dom fattiga och barnen, säger David Wladislavovski.
Sjukförsäkringssystemet i Mexiko är inte heller helt okomplicerat. Det finns ett grundsystem, IMS, som alla kan tillhöra. IMS är det största systemet och de flesta som är anslutna är de som inte har pengar att köpa sig ytterligare sjukförsäkringar. ISSTE är det näst största. Till det hör alla statsanställda. 
– Förenklat kan man beskriva det mexikanska systemet som att det finns ett sjukförsäkringssystem för varje yrkesgrupp. Försäkringssystemen är väldigt olika i karaktär beroende på hur mycket pengar det finns i dem. Har man dessutom mycket pengar kan man köpa sig privata försäkringar. Men det är bara en liten grupp människor som har möjlighet att göra det, säger David Wladislavovski.

Läkarna lämnar landet
Ett annat faktum som påverkar arbetet som läkare i Mexiko är att det inte finns något fackförbund för läkare. Doktor Wladislavovski tror att det hänger ihop med att de styrande under PRI-tiden undergrävde läkarnas möjligheter att organisera sig. Det har fått till följd att kåren lider brist på solidaritet.
– Det är ingen vidare status att vara läkare i Mexiko och inte heller ställer man upp på varandra. Kan man tillskansa sig fördelar på bekostnad av någon annan, så gör man det. Jag har varit med om att kollegor ”tagit” patienter av mig. Man litar inte på någon till slut.
David Wladislavovski visar oss runt i sin mottagning. Stolt pekar han på fotografierna från tiden i USA, han visar diplomen och de olika utmärkelser han fått under åren.
– Det är många läkare som lämnar Mexiko. Främst för att arbeta i USA. Det är inte bra för landet, säger doktor Wladislavovski. Man borde satsa på att höja statusen för läkarna, starta ett fackförbund och stärka kårandan bland oss. Men det får bli nästa generations uppgift, jag har snart gjort mitt.