Svenska mottagningar

Mottagning: Här ser vi två olika sorters stolar, där den bekvämaste och rörligaste tillhör läkaren. Datorn står placerad så att patienten inte kan se vad som står på den, men å andra sidan behöver läkaren inte flytta sig så mycket när vederbörande ska skriva något. Skrivbordshörnet lägger avstånd mellan läkare och patient, det hade man kunnat avhjälpa genom att låta patienten sitta lite närmre läkaren, på samma sida av skrivbordet. Det ser ut att vara ett ganska neutralt rum, utan för många bilder på väggarna. Jag hade gärna sett några leksaker i ett hörn, för att göra det hela mer inbjudande.

Mottagning: Vilket skrivbord! Här är det verkligen avstånd mellan läkare och patient, men patienten har trots allt fått ett litet eget hörn av skrivbordet till sitt förfogande. Det är positivt att det ser ut att vara gott om plats runt patientstolen, den är inte inklämd i ett hörn. Klockan är placerad så att läkaren ser den men inte patienten. Liksom i de andra exemplen är det bara läkarens stol som har hjul. Patientens stol skulle också mycket väl kunna ha hjul, det vore praktiskt när läkaren ska lyssna på patientens lungor från ryggsidan till exempel. Bortsett från att läkaren förstås sitter längre i sin stol än patienten gör, tror jag inte det finns många anledningar till att deras stolar är så olika. Jag tror mer det är ett utslag av att läkaren har svårt att sätta sig in i hur det är att vara patient.

Väntrum: Väntrum är ofta styvmoderligt behandlade. När patienter uttalar sig om inredningen på en mottagning så pratar de alltid först om väntrummet, medan det är det sista läkarna tänker på. Engångskoppen på bordet antyder att man kan få kaffe här, det ser mycket trevligt ut, tycker jag. Det får man nästan aldrig på danska mottagningar, trots att patienterna ofta efterlyser det.

Väntrum: Här ser vi att det är meningen att man är tyst och stillsam, och läser i de framlagda tidningarna och broschyrerna. I USA står TV:n alltid på i väntrummen. Det ger en helt annan ljudnivå, men här i Skandinavien ska det vara tyst. Det här är ett ganska institutionsliknande väntrum, men det finns särskilda möbler och leksaker för barn. Det visar att det trots allt har hänt mycket på det här området, inredningen är mycket mer patientvänlig idag än den var förr.

Mottagning: Det jag först lägger märke till är de vackra gardinerna. Stolarna är återigen av olika sort, och skrivbordshörnet kommer mellan patienten och läkaren, men det är också den absolut vanligaste modellen. Skrivbordet är lite mindre och blockerar därmed inte kommunikationen så mycket. Å andra sidan tar datorn stor plats, och läkaren måste vända sig bort från patienten för att kunna använda den. Hela skrivbordet är belamrat med läkarens saker. Om patienten har några papper med sig lär hon få sitta med dem i knäet, för det finns inte ett ledigt hörn på skrivbordet. Gardintyget återkommer på undersökningsbritsen, det gillar jag! Det ser mindre kliniskt ut, utan att vara för personligt.
 
Läs även: Möblernas makt i mottagningsrummet