Varje dag del 2
Lars-Arvid Skoog

Det var på försommaren 2003 han bestämde sig för att sluta röka. Lars-Arvid Skoog hade åkt till Bohuslän för att spela golf med vännerna. Men han orkade inte gå hela banan.

– Jag fick avbryta en golfrunda på 5:e­ hålet. Att jag skulle behöva avbryta en sport! – jag som varit Tarzan!

Misstanken om KOL fanns. Hos Lars läkare. Hos Lars dotter som är sjuksköterska. Hos Lars själv. När han läste om en studie av KOL-patienter bestämde han sig för att vara med.
– Jag är nyfiken av mig och ville sätta mig in i vad sjukdomen innebär. Därför ville jag vara med.

Och visst hade Lars KOL. Men för att få vara med i studien krävdes att minst 40 procent av lungkapaciteten fanns kvar. 
– Jag hade bara 24 procent kvar! Det betyder invalidiserad. Men jag kände mig inte invalidiserad! Min hjärna hade inte fattat att det var så illa.

Lungkapaciteten har blivit bättre, det låga värdet var strax efter en luftvägsinfektion. Lars kom upp i erforderliga 40 procent och fick delta i studien. Där fick han även kontakt med AstmaKOL-teamet. Telefonnumret dit bär han alltid med sig i plånboken.
– Det är oerhört viktigt för mig ur psykologisk synvinkel att ha det där, säger han. Jag vet att en luftvägsinfektion kan vara livshotande för mig. 
När en infektion för något år sedan var på väg ringde Lars teamet direkt och fick tid nästa dag. Med mediciner motade de Olle i grind. Och medicinerna är han noga med. 
– Jag har en hemma, en i bilen, en på kontoret och en i den eldrivna golfvagnen. Det är inte många gånger jag har missat.

Kunskap om sjukdomen hjälper också till. Lars blir inte rädd när det blir tungt att andas. Han anpassar vardagen och försöker förlika sig med sin sjukdom. 
– Jag har alltid varit lat av mej. Har alltid tagit hissen upp. Så jag märker inte så stor skillnad. Men det är klart, matkassarna orkar jag inte alltid bära själv från bilen...
– Jag har alltid varit flink och snabb. Nu måste jag allt oftare sätta mig ner och beundra mitt arbete.

En Tarzan gnäller givetvis inte. Lars väljer sina ord väl. I synnerhet när han berättar om sin begränsade uthållighet, som ibland kan påverka det intima livet. Men plötsligt utbrister han:
– Faan att jag rökte. Hade jag inte gjort det hade jag inte haft KOL!