Livgivande vatten och återfödande kompost

Det regnar ymnigt när vi kommer till Alnarps Rehabiliteringsträdgårdar. Stora droppar faller från en jämngrå himmel och bildar snart vattenpölar här och var. Förutom personalen som pysslar i ett av växthusen är här tomt på människor. Rehabdeltagarna har gått hem för dagen men för arbetsterapeut Lena Welén-Andersson återstår pappersarbete innan arbetsdagen är slut. Hon arbetade tidigare inom psykiatrin, men blev 2002 tillfrågad av docent Patrik Grahn om att vara med och bygga upp verksamheten i Alnarp. 

Långvarig skada
Lena visar oss in i ett prunkande uterum där deltagarna samlas varje morgon. 
– Eftersom jag tidigare sett vilken nytta trädgårdsaktiviteter har för patienterna inom psykiatrin kändes detta väldigt spännande. Dessutom hade jag hört talas om Patrik Grahns forskning om naturens betydelse för hälsan.
Till Alnarps Rehabiliteringsträdgårdar kommer människor som, enligt Lena, farit väldigt illa med sig själva under lång tid då de inte lyssnat på sina egna behov. Många har svårt att ställas inför ett val till följd av de skador som uppkommit i hjärnan orsakade av ett ständigt flöde av stresshormonerna adrenalin, noradrenalin och kortisol under kanske flera år. 
Alnarps specifika trädgårds- och naturmiljö, signalerar avspänning, lugn och ro och spelar en central roll i verksamheten. Här vilar läkeprocesserna på naturens krafter. Genom att vistas i en grön och rofylld miljö startar en oxytocin­utsöndring hos deltagarna som får stressen att successivt försvinna. Därmed kan nervcellerna läka och förmågan till social samvaro, koncentration och inlärning öka. 

Läkande arena 
– Miljön och trädgården blir en slags arena för personen att möta sig själv, förtydligar Lena. För oss som arbetar här är det viktigaste att vi får till stånd ett möte med deltagarna så att de kan känna sig trygga. Men också att det blir ett möte mellan deltagarna och växterna/miljön och vad det gör med personerna.
Själva rehabiliteringen har en mycket tydlig struktur, förklarar Lena. Morgonsamling med örtte i uterummet, därefter avslappning, trädgårdsaktivitet och slutligen feedback på dagen som varit.

Jordens doft
Det finns alltid två olika trädgårdsaktiviteter för deltagarna att välja mellan, men vill de göra något annat som känns mer meningsfullt går det bra. 
– Deltagarna väljer alltså själva vad de vill göra, understryker Lena. Det viktiga är att de känner efter vad de har behov av just då beroende på vilken psykologisk fas de befinner sig i. Om det finns mycket ilska som behöver få ett uttryck är det kanske hammare och spik som gäller. Behöver personen däremot få kontakt med sin kropp och sina sinnen som han/hon har stängt av kanske den deltagaren ska stå med fingrarna i jorden och bara känna och dofta.
I rehabiliteringsprocessen finns även mer styrda aktiviteter som syftar till att deltagarna ska få kontakt med sitt eget symbolspråk. Naturen innehåller mycket symboler och metaforer. Vatten är livgivande medan komposten handlar om liv, död och återfödelse: ”Vad behöver jag slänga på komposten som kan omvandlas till något annat?”

Viktiga kontraster
Under veckorna på Alnarp får deltagarna också träna sig i att säga nej och ja till rätt saker samt via arbete i trädgårdslanden lära sig att man måste kunna avsluta något innan det är färdigt – något många av deltagarna har svårt för.
Alnarps Rehabiliteringsträdgårdar är utformade på ett kontrastrikt och varierande sätt. Det finns gröna rum för vila, kontemplation och ensamhet men också för umgänge och arbete. I växthusen och vid odlingslotterna är det aktivitet som står i fokus medan ”Välkomstträdgården” vid dammen har en återhämtande funktion. Här handlar det om att uppleva trädgårdsrummet med alla sina sinnen: känna på lammöronens mjuka blad, smaka på smultron eller bara lyssna till bambuns rasslande. Till den vilda delen med sin gamla och vildvuxna örtagård söker sig många av deltagarna under somrarna.

Snabbare återhämtning
– Vår sjukgymnast och psykoterapeut som även arbetar med utmattningssyndrom i miljöer där man inte har tillgång till trädgård märker att deltagarnas återhämtning går mycket snabbare här än i andra icke-gröna miljöer, säger Lena.
Det händer mycket med deltagarna under de veckor som rehabiliteringsprocessen pågår. Den vanliga reaktionen när stressen börjar släppa är att man mår ännu sämre. En förklaring är att deltagarna har börjat betrakta sig själva och förstår vad de har gjort mot sig själva under många år. En annan är insikten om att de måste ändra sina liv för att kunna bli helt friska och gå vidare.

Nödvändig förändring
– Många går igenom en slags sorgeprocess efter att ha börjat fundera på vem de egentligen är när de inte längre kan vara sina gamla jag, det vill säga de ofta mycket duktiga personerna, förklarar Lena. Man har många gånger varit sina prestationer. Efter ett tag börjar dock deltagarna hitta förändringsstrategier för att förändra sina gamla liv och beteenden.
För personalen är det väldigt spännande att se hur deltagarna efterhand förändras.
–  Ibland önskar jag att vi tog en bild före och efter, säger Lena. Då hade vi kunnat se hur deras ansikten slätats ut och blivit mjukare från att ha varit spända, sammanbitna och bleka i början. Men den viktigaste förändringen är den inre. Personerna har fått ett helt annat sätt att hantera sin vardag, de har blivit medvetna och har fått kontakt med sig själva.