Sammanhang skapas med vetenskapliga förtecken

– Här ska terrasseras och byggas trädgård, säger Eva-Lena Larsson, projektledare för Gröna Rehab. 
Hon har lett oss en vindlande väg ut från Botaniskas blommande gröna paradis i Göteborg bort till Lilla Änggården, en gång ”sommarstuga” för ägaren av landeriet Stora Änggården, numera Botaniska. 
Vi står vid trädgårdsmästarbostaden som håller på att inredas för Gröna Rehab. Granne är Änggårdens odlarförenings många trädgårdsland och i fonden håller bokarnas skira vårgrönska i kanten av Änggårdens naturreservat på att övergå till sommarens djupa ton. 

Fakta underbygger
I den gamla trädgårdsmästarbostaden ska patienterna tas emot av en arbetsterapeut, en sjukgymnast och en trädgårdsmästare.
– När verksamheten är fullt utbyggd kommer vi att ha 16 patienter max, delade i två grupper, en för- och en eftermiddagsgrupp, tre timmar per dag.
Det här med trädgårdsterapi kan lätt låta lite allmänt välmenande och diffust. Men nu finns också ”hårda” vetenskapliga fakta som underbygger idén. 
– Nu kan vi sätta vetenskapliga förtecken. Det krävs för att få gehör hos politiker.
Forskningen på området har blommat upp, först utomlands och så småningom i Sverige. Här har vårdforskaren Ingemar Norling, som avled härom året, varit en av de främsta. Eva-Lena och han hade ett långt samarbete, och när han var borta övertog hon ansvaret för att den nya kunskapen skulle komma till användning.
De stressrelaterade sjukdomar man ska ta sig an i Gröna Rehab tar sig många former, men vanliga symtom är koncent­rationssvårigheter, minnesstörningar, känslomässig labilitet, sömnstörningar och trötthet. De fysiska symtomen kan vara framträdande som hjärtklappning, värk i kroppen, bröstsmärtor eller yrsel. Vissa drabbas till och med av halvsidig förlamning. 

Utan wienerbröd
Vi har slagit oss ner i det kommande högkvarterets uteträdgård, där en vinstock ska finnas i varje hörn. Vad är då grundtanken i Gröna Rehab?
– Det ska vara en rofylld miljö, betonar Eva-Lena, där vi skall stödja det friska i varje människa. Det får inte finnas stressmoment som att man måste rensa en massa ogräs eller liknande.
Det är viktigt att återställa en viss rutin i livet igen.
– Många sover inte, äter inte riktigt, har kommit ur dygnsrytmen. När man kommer hit har man i alla fall tagit sig upp ur sängen. Här fikar man, här odlar man ekologiskt, här ska inte vara något wienerbrödscafé. Det vi äter ska också vara riktiga grejer.

Kroppsligt bihang
Trädgårdsmästarens uppgift är basskötseln av trädgården, och hon tar patienter till hjälp. Arbetet går att anpassa individuellt, alltifrån att bara vara med och kanske titta på till att sköta enkla eller mer komplexa uppgifter. 
– Det är också viktigt att man får träffa andra med liknande problem här. 
Patienterna får också lära sig att förstå sambandet mellan sina symtom och sin kropp. Att värk i kroppen kan sitta i själen så att säga. Att bli mer kroppsmedvetna.
– För många är kroppen bara någon sorts bihang för huvudet. Det är i det man lever. Vi måste förstå att kropp och själ hör samman. 

Samverkande länkar
Men varför är just trädgård så bra? 
– Det är levande, säger Eva-Lena. Men det är svårt att peka på vad det är. Ingemar Norling betonade att det finns långa kedjelänkar av orsaker som samverkar. I naturen får vi röra på oss, vi följer årstiderna, vi upplever det cykliska, att vi är en del av något större. Livet verkar annars lösryckt ur sin helhet.
Verksamheten ska utvärderas noga redan från början. Hur många deltagare har återgått till arbete? Vad har de lärt sig? De samhälleliga vinsterna tycks vara stora, och man ska nu belägga dem med siffror.

Läs även:
Livgivande vatten och återfödande kompost