– Vi är inte så duktiga på att behandla hjärtsvikt i Sverige, konstaterar Gunilla Johansson. Jämfört med många andra länder i Europa ligger vi riktigt illa till, och det är ju inte så roligt att veta i vår strävan efter god sjukvård.
Gunilla Johansson är specialist i allmänmedicin och geriatrik och arbetar på Nyby vårdcentral i Uppsala. Hon har länge engagerat sig i svensk hjärtsviktsvård. Hon har suttit i den nationella hjärtsviktsgruppen i åtta år och var den första som startade en hjärtsviktsmottagning i primärvården.
– När jag är ute och föreläser och talar med mina distriktsläkarkollegor ser jag flera orsaker till problemet. De flesta VET egentligen teoretiskt hur man ska behandla, men de tror inte att våra äldre patienter klarar det. Distriktsläkarna är rädda för biverkningar och blodtrycksfall med ACE-hämmare, angiotensinreceptorblockerare och betablockerare.
Stoppar tidigt
– Dessutom stannar många för tidigt under upptitreringen. De nöjer sig och stoppar när patienten säger sig må "hyfsat bra". Sedan finns det också fortfarande de som inte riktigt inser vilken farlig sjukdom detta är. Därför är det viktigt att ta reda på om det finns bättre sätt att hjälpa läkarna att behandla hjärtsviktspatienter korrekt.
Gunilla Johansson är medlem i styrgruppen för Signal HF, en svensk studie på hjärtsviktspatienter i primärvården. Studien syftar till att undersöka om hjärtsviktsbehandling kan styras bättre genom att mäta natriuretiska peptider (NT-proBNP).
– Det är en väldigt enkel studie. Både de som deltar, och de som hör talas om studien utan att vara med, tycker det är en spännande frågeställning. Det är alltså ingen jämförelse mellan läkemedel utan en ren klinisk studie.
Konkret kvitto
Alla patienter ska behandlas enligt Läkemedelsverkets behandlingsrekommendationer för hjärtsvikt enligt ansvarig prövares bedömning. Men medan en grupp får en behandling som enbart baseras på kliniska tecken och symtom styrs den andra gruppens behandling förutom kliniska tecken och symtom dessutom av NT-proBNP-värdet (se figur 1).
Men hur kan monitorering av natriuretiska peptider förbättra patientens behandling?
– Om du medicinerar och BNP minskar, då får du ett direkt kvitto på att du gör rätt. I den bästa av världar skulle detta kanske inte behövas; det skulle räcka med kliniska symtom, och att doktorn tänker till hela tiden för att optimera behandling.
Spännande svar
Men nu fungerar det inte riktigt så i verkligheten. Bedömningen är svår och värderingen blir ofta subjektiv. Gunilla Johansson tror att ett objektivt provsvar, svart på vitt, gör det lättare för läkaren att styra behandlingen mot rätt mål.
– Ungefär på samma sätt som det inte går att blunda för höga blodtrycksvärden.
Patientrekryteringen pågår fram till årsskiftet. Siktet är inställt på 250 patienter fördelat på 50 centra. Resultaten väntas under senare delen av 2008. Då vet vi om det uppkommer någon skillnad mellan de båda grupperna med avseende på överlevnad och antalet sjukhusdagar av hjärt/kärl-orsaker. Dessutom ingår en patientskattning av hjärtsviktssymtom med hjälp av en kvalitetsenkät i resultatutvärderingen.
– Det ska bli VÄLDIGT spännande att få veta svaret, säger Gunilla Johansson. Det kan ju visa sig att vi inte alls ska mäta BNP, vilket i sig är viktig kunskap. Och om det istället visar sig att vi ska följa BNP-nivåer gäller det att sprida budskapet. Primärvårdens restriktioner och pengasparande skapar en press som hämmar distriktsläkaren att ta prover. Därför är studier bra och nödvändiga för att övertyga.
– Det kostar att ha patienter på sjukhus också, även om det inte är samma plånbok. Vad vi faktiskt åstadkommer med bättre behandling är att patienterna får bättre livskvalitet och kan slippa upprepad sjukhusvård.
