Gustavsbergs vårdcentral är inrymd i ett stort hus i hamnen. Redan från början slås vi av känslan av rymd och ljus.
Receptionen liknar en hotellobby, med en sober disk och några stilrena sittgrupper. Här är lugnt och högt i tak. Rakt fram ligger Skärgårdsakuten, Gustavsbergsbornas egen lättakut.
Vårdcentralens väntrum en trappa upp har namn som Jungfrufjärden och Almagrundet. Fotografierna med skärgårdsmotiv på väggarna är ytterligare en indikation på att Gustavsberg tillhör en skärgårdskommun.
De 40 behandlingsrummen är små, men ger en intressant vy över småbåtarna som ligger förtöjda utanför. Överallt är designen genomtänkt och möblerna noggrant utvalda.
På det hela taget ser mottagningen mer ut som en påkostad liten medicinklinik än en sedvanlig, svensk vårdcentral.
Vacker vision
Kersti Ejeby blev verksamhetschef för Gustavsbergs vårdcentral, som då låg i samhällets centrum, 1997.
I takt med att kommunen växte och trångboddheten blev ett faktum började hon fundera på den optimala vårdcentralen. Utgångspunkten var att det skulle bli mycket roligare att komma dit.
– Jag hade en vision om en vacker vårdcentral, som både patienter och personal kunde känna sig stolta över. Vackra lokaler hjälper oss att må bättre. De botar inte sjukdomar men underlättar mötet mellan sjukvård och medborgare, säger Kersti Ejeby när vi ses för en pratstund.
Utan extra anslag
På den tiden ägdes vårdcentralen av landstinget, men när den så småningom såldes ut blev det möjligt att börja söka ny, större lokal på stan.
Det visade sig vara inte helt lätt. Flera idéer gick om intet. Och när lokalerna som tidigare rymt Coop Forum och Försäkringskassan sedan blev lediga, krävdes det en del övertalning för att politikerna skulle säga ja till projektet – och låta Kersti Ejeby teckna det tioårskontrakt som krävdes för att någon skulle åta sig uppdraget att bygga om.
– Till slut sa de: Okej, du får göra det. Men inom den befintliga budgeten. Du får inte ett öre extra för att bygga den nya vårdcentralen.
Det fick gå ändå, och förra våren blev visionen äntligen verklighet. Huset i hamnen hade förvandlats till vårdcentral, med mödravårdscentral, barnavårdscentral, ungdomsmottagning och beroendemottagning alldeles intill.
Professionell utformning
Under hela processen har Kersti Ejeby varit benhård med att låta proffs sköta utformningen av lokalerna.
– Ofta inreder vårdpersonal själva, men så ville inte jag ha det. Vi är proffs på vård, inte på inredning. Eftersom alla dessutom tycker olika blir slutresultatet lätt plottrigt. Ytskiktet kan förstöra allt. Det kostar faktiskt inte så mycket mer att använda professionella arkitekter och inredningsarkitekter.
För att säkert undvika ännu en typisk vårdcentral anlitade hon dessutom arkitekter som inte brukar utforma vårdmiljöer.
På samma våning som behandlingsrum och väntrum finns personalrummet med flera kök, ekgolv, bekväma soffor, en braskamin samt flygel, trumset och kontrabas för att höja stämningen på personalfesterna.
Just nu finns här också några läkare och annan personal på förmiddagsrast. Vad tycker de om sin arbetsplats?
Helene Teljstedt, ST-läkare i allmänmedicin, säger att hon bytte upp sig när hon kom hit vid nyår. Där hon jobbade tidigare hade hon utsikt över en tegelvägg.
– Eftersom jag är stolt över min arbetsplats mår jag bra. Att utsikten är så härlig här ger dessutom en automatisk ingång i samtalet med patienten. Har man något positivt gemensamt är det lättare att börja prata.
Inbjudande personalrum
Caroline Asplund, distriktsläkare i Gustavsberg sedan slutet av 1990-talet, berättar att läkare på besök från andra arbetsplatser har svårt att tro att vårdcentralen skapats utan extra medel.
– Men det har den ju faktiskt, säger hon och tillägger att det nog är ovanligt positiv stämning här. Ett exempel är att personalen på vissa andra ställen mest häckar på de egna rummen på rasterna, men här är det ofta gemensam lunch som gäller.
Och patienterna, vad tycker de ett drygt år efter invigningen? Flera av dem som Medicinskt Forum träffar har enbart positiva kommentarer, som att det är ju så fint och att man blir glad av att komma hit. Någon tycker emellertid att det var bättre när vårdcentralen låg i Gustavsbergs centrum, och att lokalerna är väl opersonliga numera.
Öppna föreläsningar
Kersti Ejebys vision om den optimala vårdcentralen handlade inte bara om estetiskt tilltalande lokaler.
Hon var även angelägen om att skapa en vårdcentral för samtliga invånare i upptagningsområdet, sjuka som friska. Resultatet av de funderingarna blev en hörsal med plats för 200 personer.
– När det gäller våra stora folksjukdomar handlar så mycket om livsstil. Tänk om man kunde stödja alla invånare litegrann, för att förebygga sjukdom?
De öppna föreläsningarna om till exempel diabetes och övervikt, samt om aktuella ämnen som självkänsla, panikattacker och sömnproblem, som regelbundet hålls i hörsalen, är populära enligt Kersti Ejeby.
Fåtölj med blodtrycksmätare
Ytterligare ett sätt att stötta invånarna är kognitiv beteendeterapi i gruppform.
– Vi hade tidigare en enda kurator på 31000 listade och det täckte inte behoven. Terapi i grupp är ett sätt att hjälpa fler. När det gäller patienter med psykisk ohälsa såsom ångest och somatisering har distriktsläkarna också bra stöd av de KBT-utbildade psykologerna. Vi behöver få mer kunskap, och bli bättre på att använda oss av den vi har, på just det området.
På entréplan finns också början till ett Hälsotek, där besökarna bland annat ska kunna söka tillförlitlig medicinsk information i databaser och tidskrifter.
– Jag tänker mig även en skön fåtölj med digital blodtrycksmätare så att man kan komma in på vårdcentralen och mäta sitt blodtryck på egen hand, utan att boka tid, säger Kersti Ejeby entusiastiskt.
Pekskärm ger underlag
På enkla pekskärmar ska man kunna fylla i formulär med frågor om till exempel stress, rökning, alkoholvanor, fysisk aktivitet och tidigare sjukdomar.
Tanken är att man ska få veta om man riskerar att drabbas av någon livsstilssjukdom och vad man i så fall kan göra åt det. Formulären skulle också kunna ge distriktsläkarna bättre underlag att göra rätt.
– Det är så mycket man som distriktsläkare ska hinna med under de 20 minuter ett patientbesök varar. Det finns risk att man missar något. Tänk om man kunde be sin patient svara på frågorna på pekskärmen och informationen sedan skickades till datorn? Då kunde man gå igenom den tillsammans med patienten vid nästa besök.
Inbjudande trappa
Intill receptionen finns vårdcentralens Hälsotrappa, som tar besökarna till andra våningen.
– I moderna hus bygger man ofta stora, stiliga hissar som står och glänser. Det ville inte vi göra. Vi har förstås en hiss, men med den fina trappan vill vi inbjuda till och visa hur viktigt det är med vardagsmotion.
För att uppnå den optimala vårdcentralen vill Kersti Ejeby också satsa mer på forskning och utveckling.
– Vi kommer bland annat ha fler läkarkandidater här än det brukar vara på en vårdcentral. Som delvis pedagoger får distriktsläkarna använda sig av sina kunskaper också indirekt, vilket jag tror är bra.
Redan hösten 2007 förläggs dessutom en del av läkarutbildningen i Stockholm till Gustavsbergs vårdcentral.
– Det är jag jätteglad över! Vi byggde hörsalen på vinst och förlust och snart kommer det att hållas föreläsningar för läkarstudenter där.
Hörsalen – som bland annat har internet-uppkoppling i vikborden – används också ofta för utbildning av personalen.
Höjer statusen
Kersti Ejeby återkommer ännu en gång till vikten av fina miljöer i primärvården.
– Nu har många insett att bra bassjukvård – det vill säga vårdcentraler – innebär en billigare vård. Kommer rätt personer till akutmottagningen så blir det kortare köer där. Då gäller det att höja statusen på vårdcentralen så att folk får förtroende för den och så att det blir populärt att jobba där. Det är viktigt att vi också har tid och pengar över till forskning och utveckling och till att göra bättre ifrån oss.
Valmöjlighet ställer krav
Är det rent av framtidens vårdcentral vi ser i Gustavsberg? Ja, det hoppas förstås Kersti Ejeby.
– När patienterna fritt kan välja vilken vårdcentral de vill kan de också ställa krav. Teoretiskt skulle det kunna betyda att alla vill gå till en och samma vårdcentral, säger hon och fortsätter:
– Men vad avgör vart man vänder sig? Är det att en vårdcentral har något extra? Att den är vacker? Eller räcker det med att man kommer fram till vårdcentralen på telefon, att man snabbt får en tid och ett bra bemötande? Det kan ingen veta i dag, även om jag förstås tror mycket på det vi gör.