Farmakologisk behandling vid astma
– Nya behandlingsrekommendationer

LV fastslår följande huvudbudskap i de nya rekommendationerna:

• Astma är ingen enhetlig sjukdom och kan variera över såväl kort som lång tid.
• Modern astmabehandling har lett till att mycket få patienter behöver sjukhusvård.
• Det stora flertalet patienter kan behandlas i primärvården.
• Inhalationsläkemedel utgör basbehandling.
• För kombinationsläkemedel med inhalationssteroid och långverkande beta-2-stimulerare finns möjlighet till olika behandlingsstrategier (fast respektive variabel dosering).
• För patienter med svår behandlingsrefraktär allergisk astma har omalizumab tillkommit.
• Antileukotrienernas roll i terapin har förtydligats.
• En god monitorering av astma är nödvändig för att patienten skall uppnå symtomkontroll, normal lungfunktion, god astmaprognos och samtidigt ha en optimerad läkemedelsbehandling utan övermedicinering.

Prevalensen av astma är ca 10% enligt aktuella svenska studier. Ungefär hälften av patienterna med astma har en lindrig sjukdom, och målet med astmabehandling bör vara symtomfrihet, ingen begränsning av dagliga aktiviteter, normal lungfunktion, inga störande biverkningar av behandlingen, samt inget behov av symtomatisk behandling.

LV:s rekommendation avser farmakologisk underhållsbehandling av astma och kan fungera såväl som ett upptrappningsschema som ett nedtrappningsschema enligt figuren ovan. Målsättningen med behandlingen är att uppnå full kontroll över sjukdomen.

Astma är dock en komplex sjukdom, varför det ibland inte är möjligt att följa schemat, utan behandlingen måste anpassas individuellt. För fullständig information av behandling med astma­läkemedel hänvisas till produktresuméer på www.lakamedeslverket.se eller www.fass.se

När det gäller nyare läkemedel, som till exempel fasta kombinationer med inhalationssteroid och långverkande beta-2-stimulerare, skriver LV att de med fördel kan användas från och med steg 3 i behandlingstrappan, och att de förenklar behandlingen, vilket troligtvis förbättrar terapiföljsamheten. LV går också igenom de olika behandlingskoncept som finns med fasta kombinationer och vad som menas med fast respektive variabel dosering. Man skriver att båda modellerna fungerar bra, men att det endast är Symbicort som kan användas vid båda behandlingsmodellerna. LV tar också upp att under hösten 2006 godkändes Symbicort för att kunna användas för såväl underhållsbehandling som "vid behovsmedicinering", och att detta innebär att den fasta kombinationen ges som regelbunden underhållsbehandling men även som tillägg, vid behov, istället för en snabbverkande beta-2-agonist. Detta gäller dock från 18 år.

Ska man uppnå behandlingsmålen, betonar LV att en god monitorering är nödvändig. Detta bygger på ett antal komponenter som är nödvändiga för att kvalitetssäkra astmavården. På alla vårdnivåer bör bland annat strukturerad anamnes, spirometri och lungfunktionskurvor inkluderas i monitoreringsarsenalen.

Källa:
Behandlingsrekommendation 2007,
http://www.lakemedelsverket.se/Tpl/RecommendationsPage____2510.aspx