Steve Rockwell, 54, förlorade allt han ägde i katastrofen och miste jobbet när Katrina förstörde den restaurang han jobbade i. Ett förlorat jobb i USA betyder att man också mister sjukvårdsförsäkring och andra förmåner.
Idag står Steve Rockwell utanför sjukvårdssystemet och säger att han blivit ”sjuk av Katrina”; ett rasande högt blodtryck och många kilos övervikt på grund av tröstätande, det hade han inte förut. Han bor i ett uthus hemma hos sin syster, utan el och utan rinnande vatten.
– Jag kan inte laga mat så jag tvingas leva på skräpmat. När jag drabbades av en hjärtinfart för några månader sedan ringde folk efter ambulans, men eftersom jag inte har någon sjukförsäkring fick jag en räkning på tusen dollar! Den kommer jag aldrig att kunna betala.
Beväpnade vakter
Steve Rockwell får vård av doktor Dale Betterton och sjuksköterskan Dorothy Davison, ett pensionerat gift par som kom till New Orleans som volontärer efter Katrina. De erbjuder fortfarande gratis sjukvård i tillfälliga baracker.
– Det kom många frivilliga läkare månaderna efter Katrina. Men de försvann snart till något ställe med mer action. Vi vill hjälpa folk långsiktigt mot sjukdomar som diabetes och högt blodtryck. Här börjar folk köa redan klockan fem på morgonen, vi tvingas ha en beväpnad vakt utanför eftersom folk är desperata, säger Dale Betterton.
Han berättar att uttorkning, sårskador och benbrott var de vanligaste akuta hälsoproblemen efter Katrina – skador som är förhållandevis lätta att åtgärda. Värre är det med många av de problem som visar sig nu; en lavinartad ökning av högt blodtryck och stressrelaterade problem som sömnlöshet, viktökning och därpå följande diabetes, hjärtproblem, obestämbara smärtor, familjeproblem, depressioner och självmord.
Och antalet benbrott är fortfarande stort – idag skadas människor när de på egen hand försöker laga sina sönderblåsta hus. Professionella hantverkare är nästan omöjliga att få tag i, och de som finns tar ofta hutlöst betalt.
Många människor oroar sig över att översvämningarna kan ha spridit gifter, tungmetaller, olja eller andra utsläpp i jord, grödor, vatten och marker. Mätningar visar att det inte finns några anmärkningsvärda halter i jord och vatten, men alla litar inte på uppgifterna.
Ny patientgrupp
Steve Rockwell, patienten på Dale Bettertons klinik, kämpar mot oljeutsläpp på familjens tomt, fastän myndigheterna hävdar att områdets sanerats.
– Oljan finns där fortfarande, jag kan se och ta på den, säger han.
Att folk inte har råd att lösa ut sina mediciner och söka vård får konsekvenser under lång tid framöver.
– Gratisklinikerna har fått en ny patientgrupp; vit medelklass. Grupper som tidigare haft jobb och försäkringar har inte längre det. Men som vanligt är det de redan fattiga, barn och gamla som drabbas värst. Barnen eftersom deras föräldrar inte kan ta hand om dem på rätt sätt, och de gamla eftersom de redan är sårbara, säger Dorothy Davison.
Felriktade resurser
Hon berättar förfärat om de mediciner som skrivs ut till stora grupper via Medicaid och Medicare, USA:s sjukvårdsprogram för gamla och fattiga; det är de billigaste medicinerna som måste tas ofta, som ger mest följsamhetsproblem och som dessutom har de värsta biverkningarna.
– Jag trodde inte det var sant när jag såg vilka preparat de fått utskrivna. Det är så orättvist att de fattiga alltid ska få det sämsta! säger hon.
Dr. Erin Brewer är direktör vid Center for Community Health och medicinsk chef för Medical Office of Public Health i Louisiana. Hon berättar att de utslagna kommunikationerna under och efter Katrina ställde till enorma problem:
– Resurser fanns, men på fel plats. Satellittelefoner, mejl, vanliga telefoner och mobiler fungerade inte. Det enda som fungerade var sms. Men vi kunde inte nå allmänheten och anställda ute på fältet i den utsträckning vi behövde.
Motstridiga order från olika myndigheter orsakade också onödigt lidande. När New Orleans evakuerats och stängts för allmänheten kunde till exempel ambulanser och sjukvårdspersonal, som färdats i åtta timmar på vägar som normalt tar en och en halv timme, stoppas vid stadsgränsen.
– Alla borde fatta att de ska släppa förbi en ambulans, men så var det inte här. Trots att räddningsmanskapet var beordrat till platsen kunde det inte ta sig dit! Sådana misstag får bara inte ske.
Den National Response Plan som fanns, men som inte testats i skarpt läge, har nu omarbetats. Beslutsvägarna ska vara tydligare och samarbetet mellan olika myndigheter och organisationer tätare.
Kritiserade beslut
Många beslut som togs före och under den kaotiska perioden fick hård kritik i efterhand. Ett av dem var att inte evakuera sjukhusen; man räknade med att det skulle kräva alltför stora resurser, och vara riskfyllt för många patienter.
Mellan 40 och 60 patienter dog på grund av att respiratorer eller annan elektrisk utrustning slutade att fungera, eller på grund av värmeslag och stress. Sjukhusens reservaggregat fungerade inte, eller fick slut på bränsle efter några dagar.
– Om vi skulle få en ny orkan av Katrinas storlek skulle vi definitivt evakuera sjukhusen, säger Erin Brewer.
Över 200000 människor som lämnade New Orleans i samband med Katrina, har fortfarande inte kunnat återvända. Det är en bidragande orsak till att Erin Brewer inte är särskilt optimistisk inför framtiden. Hon tror att både sjukvårdens och stadens återuppbyggnad kommer att ta betydligt längre tid än de fem–sex år som andra pratar om.
– Vi har förlorat cirka 50 procent av våra läkare. De har antingen blivit av med jobben när sjukhusen tvingats stänga, eller fått sina hem blivit förstörda. Idag har de öppnat praktik någon annanstans.