-Vi har idag så mycket bättre metoder för att i detalj och på molekylär nivå undersöka till exempel cancervävnad och genomgångna virusinfektioner, säger Joakim Dillner, professor i virologi och molekylär epidemiologi vid Klinisk Mikrobiologi på Universitetssjukhuset MAS i Malmö.
Hans egen forskning är ett bra exempel på hur värdefull sparad information hämtas ur biobankernas frysdiskar.
Misstanken om ett samband mellan infektioner och cancer är gammal. Redan 1842 hävdade den italienske läkaren Rigorni-Stern att cervixcancer kunde vara en sexuellt överförbar sjukdom. Hans idé stammade från iakttagelsen att nunnor mycket sällan drabbades av cancer i livmoderhalsen. Orsaken förblev dock länge okänd.
Först i slutet av 1980-talet kopplades papillomavirus, en elak släkting till vanliga vårtvirus, ihop med cervixcancer.
– Frågan var om viruset var orsak till maligniteten eller bara en oskyldig passagerare med den, säger Joakim Dillner.
För att få svar kunde man gå tillväga på två sätt. Det ena hade varit en långvarig prospektiv studie med ett stort antal patienter.
– Ett mycket dyrt alternativ. I praktiken så kostsamt att det knappast hade blivit av, konstaterar Joakim Dillner.
Folkbokföringen hjälper
Det andra sättet var att gå till biobankernas medicinska arkiv, och söka efter bevis för samband.
Sverige med sin folkbokföring, personnummer, sjukdomsregister och sedan länge insamlade prover passade perfekt för undersökningen.
I det här fallet användes cellprover från de allmänna gynekologiska hälsokontrollerna som infördes 1969. Sedan dess har material mer eller mindre systematiskt sparats och de i många fall flera decennier gamla proverna var särskilt betydelsefulla just på grund av sin ålder.
– Ja, kunde vi bekräfta samband. Decennier tillbaka i tiden är det osannolikt att papillomviruset bara är en passagerare. Så långt före sjukdomsdebut fanns det knappast någon cancer att vara passagerare med, berättar Joakim Dillner.
Hälften dör
Resultatet från analyserna av cellproverna jämfördes med cancerregistret och sambandet stod klart. Virusinfektion orsakade framtida cervixcancer.
– En infektion med humant papillomavirus, HPV, är en nödvändig men inte tillräcklig förutsättning. Det är ju långt ifrån alla som har virus som drabbas av cancer. Å andra sidan får de som inte är smittade så gott som aldrig cervixcancer, säger Joakim Dillner.
Omkring 500 kvinnor i Sverige får varje år cancer i livmoderhalsen och knappt hälften dör av sjukdomen.
Det finns också andra bidragande orsaker som ökar risken att drabbas bland HPV-smittade, till exempel rökning och klamydiainfektioner.
Allmän vaccinering
Kunskapen om att virusinfektionen ökade risken för framtida cancer var nödvändig för att utvecklingen av ett vaccin skulle komma igång.
Idag finns det två vacciner mot de vanligaste formerna av HPV. De är testade på fler än 50000 kvinnor i olika kliniska studier. En inte ringa del av dem är nordiska kvinnor.
Det finns fler än 200 kända HPV-varianter, några av dem kan orsaka cancer. Det vaccin som nyligen godkändes i Sverige är riktat i synnerhet mot HPV 16 och HPV 18. Tillsammans står de båda varianterna för cirka 70 procent av all cervixcancer.
– En allmän vaccinering här i Sverige skulle alltså minska antalet cervixcancrar med 70 procent och årligen rädda uppemot 200 liv, säger Joakim Dillner som menar att bästa tidpunkten för en vaccination mot HPV vore strax före sexualdebuten.
Togs fler mer sällsynta HPV-varianter med i vaccinet skulle kanske uppemot 95 procent av all cervixcancer kunna förebyggas.
Biobanker för kvalitet
Frågan om införandet av allmän vaccination har dragits i långbänk. Till del beror detta på priset. Idag kostar en dos ungefär 3000 kronor.
– Har vi något som är verksamt mot cancer vore det märkligt att inte använda det, menar Joakim Dillner som tror att en allmän vaccination kommer att införas.
I de svenska biobankerna finns uppskattningsvis 40 till 80 miljoner biologiska prover sparade. Varje år ökar antalet med ytterligare tre till fyra miljoner.
Sjukvården står för merparten av alla insättningar. Prover från forskningen är fortfarande färre än 100000 per år.
– Vi ser ett ökande intresse från sjukvården som använder biobanker som ett led i en kvalitetsuppföljning av arbetet, säger Joakim Dillner som själv har det övergripande ansvaret för 1,3 miljoner blodprover från drygt 450000 personer.
Ingenting kasseras
Malmö och UMAS har de största och i många fall även äldsta biobankerna i Sverige. Mikrobiologen började spara på 1970-talet men då slängdes merparten av proverna efter tio år.
– Sedan år 2000 kastar vi ingenting. Så nu har vi som minst 16 års uppföljningstid, säger Joakim Dillner.
Just den långa uppföljningstiden är värdefull eftersom många sjukdomar, till exempel olika cancerformer, startar så lång tid innan sjukdomen upptäcks.
Patologen på UMAS har ungefär åtta miljoner prover sparade. Det handlar i huvudsak om vävnader; borttagna gallor, blindtarmar och födelsemärken men framför allt om material från maligna tumörer.
– Antalet är så stort att man i forskningssyfte kan ge sig i kast med praktiskt taget vilken sjukdom som helst som inte är alltför ovanlig, konstaterar Joakim Dillner.
Bäst för den enskilde
Ett exempel är Karin Jirströms arbete med bröstcancer. Hon är specialistläkare i klinisk patologi och cytologi på UMAS och har i sin forskning arbetat med bröstcancertumörer från vävnadsbiobanken.
– Genom att koppla analyser av tumörvävnad från patienter som opererats för länge sedan till behandlings- och överlevnadsdata får vi en bild av olika tumörers särart. Vi kan hitta mönster som kan användas för att skräddarsy modern behandling, säger hon.
I sitt avhandlingsarbete visade Karin Jirström att ett av de vanligaste läkemedlen vid bröstcancer i vissa fall tycks stimulera tumörtillväxten istället för att blockera den.
– Vi fann att läkemedlet ökade risken för återfall hos de kvinnor vars tumörer hade för många kopior av genen cyklin D1, säger hon.
Vidare undersökningar visade att ungefär 15 procent av all bröstcancer är av den typen. Innan Karin Jirströms upptäckt börjar påverka behandlingen i klinisk vardag ska hennes resultat bekräftas i andra oberoende studier.
Det övergripande målet med hennes forskning är att med hjälp av snävare tumörklassifikationer hitta den kombination av läkemedel som är bäst för den enskilde patienten.
– Den här typen av samband är inte möjliga att upptäcka utan biobanker som kopplats till kliniska studier. I det här fallet en studie där yngre kvinnor med bröstcancer som fick läkemedel, jämfördes med andra som inte fick någon behandling. Numer finns det ju inga obehandlade bröstcancerpatienter att jämföra med, säger hon.
Tjugo år gamla prover
Ytterligare ett exempel från UMAS är de analyser av drygt 20 år gamla PSA-prover som gjorts i arbetet med att utveckla provets specificitet. Ett högt värde av PSA, prostataspecifikt antigen, kan vara ett tecken på att körteln är angripen av cancer men så många som nästan hälften av alla höga värden beror inte på prostatacancer.
Analyser av sparade blodprover från den stora undersökningen ”Malmö Förebyggande Medicin” visade att de män som vid 45 års ålder hade höga PSA-värden löpte 15 gånger högre risk att utveckla prostatacancer inom en 20-årsperiod jämfört med män som hade låga värden.
– Hade vi kunnat mäta PSA för 20 år sedan hade vi säkert följt männen med så här höga värden mer noggrant. Resultatet av vår uppföljning visar ju också att det hade varit meningsfullt att göra det, säger Per-Anders Abrahamsson, professor i onkologisk urologi på UMAS.
Formar framtidens vård
Joakim Dillner är ansvarig för det Svenska Nationella Biobanksprogrammet, ett samarbete mellan de medicinska fakulteterna på universiteten. Syftet är att få en bättre överblick över användbarheten av de samlade biobankerna.
– Sverige och Norden har en unik position med sina stora biobanker, säger han och berättar om den EU-finansierade forskningsstudie han leder där nordiska biobanker spelar huvudrollen.
I studien deltar cirka 500 barn från Sverige, Finland och Island som insjuknat i akut lymfatisk leukemi de senaste 20 åren. Kontrollgruppen består av 2500 friska barn.
– Vi använder upp till 20 år gamla sparade blodprover från mödrahälsovården i respektive länder för att söka ett samband mellan virusinfektioner och leukemi, säger Joakim Dillner och berättar att också forskare från Italien och Tyskland deltar i projektet.
Redan 2003 visade han och hans forskargrupp att leukemi var tre gånger vanligare bland barn vars mammor varit smittade med Epstein-Barrvirus. Liksom vid cervixcancer och papillomavirus är infektionen inte ensamt ansvarig men en bidragande orsak. Också de fynden ska bekräftas i en oberoende studie.
I den nu aktuella EU-studien letar forskarna efter flera olika virus i blodproverna från gravida kvinnor. Resultaten kommer sedan att jämföras med respektive länders cancerregister för att hitta fler eventuella samband mellan virusinfektion och leukemi hos barn.
– Biobankerna är medicinska arkiv, en del av vår historia som är med och formar framtidens vård, konstaterar Joakim Dillner.