- Ska läkare komma tillbaka, behöver de en lön och någonstans att bo. Båda sakerna kan vara svåra att få i dag, säger Daniel B. Toweh.
Han är en pensionerad läkare som lämnade landet 1990. Under åren i exil bodde han och arbetade i delstaten Minnesota i USA, men förra året hörsammade han presidentens vädjan till alla högutbildade liberianer att återvända. Nu arbetar han på Röda korsets centralklinik i Monrovia.
Mer av allting
– Allting måste börja om från noll. Vi behöver doktorer, riktiga löner, en fungerande administration och hus att bo i. Det är till och med svårt att få tag på läkemedel ibland och även hos oss måste patienterna betala en liten avgift, säger Daniel B. Toweh.
Registreringsavgiften är en halv US-dollar och för de tre fjärdedelar av befolkningen som lever på mindre en US-dollar om dagen, är det en dryg utgift.
– Men de som inte har råd, kan få hjälp gratis. Eller hänvisas till MSF, säger doktor Toweh.
Men nu har de flesta MSF-stödda institutionerna stängt och arbetsbördan för Röda korsets klinik ökar. För att klara det skulle man behöva mer resurser – eller som doktor Toweh konstaterar:
– Vi skulle behöva mer av allting.
Förutom kliniken inne i Monrovia, driver Röda korset olika hälsoprogram och ett par kliniker runt om i landet.
Traditionella metoder
En dryg timmes körväg utanför Monrovia ligger staden Kakata. Här basar barnmorskan Weemor Holmes över kliniken. Under kriget låg det ett läger för internflyktingar bredvid kliniken. De flesta bostäderna har fallit ihop, men några enstaka hyddor hyser fortfarande de flyktingar som dröjt sig kvar.
Kliniken har funnits på samma plats sedan 1985 och fungerade även under kriget – då med stöd från olika internationella organisationer.
– MSF var här och Rädda barnen. Nu hjälper Röda korset oss. Hälsoministeriet förser oss med mediciner, säger Weemor Holmes.
Förväntar sig mirakel
Kliniken fungerar som en vårdcentral och de allvarliga fallen kan Weemor Holmes skicka vidare till det statliga sjukhuset i närheten.
– Regeringen har lovat att all hälsovård ska vara gratis. Men det löftet tror jag inte blir verklighet i år, säger Weemor Holmes.
Men om folk inte har råd att söka professionell sjukvård, vänder de sig till gamla traditionella metoder som naturmediciner och örter.
Fler kvinnor föder hemma, något som Weemor Holmes inte alls tycker är särskilt bra.
– Om folket slutar komma till kliniken kommer landets hälsoläge att försämras. Först när det blir riktig kris kommer de att söka upp oss och då kommer de att förvänta sig att vi utför mirakel, vilket är omöjligt, säger hon.
Samma farhågor upprepas av alla som arbetar inom hälsosektorn: om NGO:erna drar sig ur för tidigt kommer all hälsostatistik att gå åt fel håll. På Unicef:s kontor kallar Unicef-representanten Rozanne Chorlton situationen för "nervpåfrestande".
– Normalt bilateralt bistånd kommer inte att hinna ikapp förrän 2009. Det kommer att ta åtminstone två, tre år för hälsoministeriet att ta över all hälso- och sjukvård och det är svårt att få pengar under övergångsperioden. Samtidigt är detta helt avgörande för om landet ska fortsätta den positiva utvecklingen. Klarar vi inte övergången kommer vi att hamna i en ny krissituation.
Läs även:
Freden blev ett hot mot sjukvården