John Henden är psykolog och forskare inom suicidprevention. Sjunkande självmordssiffror är resultatet av hans arbetsmetoder:
– När jag som 25-åring fick uppleva självmord efter självmord på den psykiatriska avdelning jag arbetade på förstod jag att något var fel. Vi lyckades inte ge patienterna det de behövde och min envishet och vilja att hjälpa förde mig in på vidare studier och forskning inom området.
Idag driver John Henden en privat praktik utanför London och föreläser världen över. Statistik visar att självmordssiffrorna har sjunkit drastiskt på de kliniker där hans arbetssätt implementerats.
Självmord som alternativ
– Små subtila skillnader i ett bemötande kan ha en avgörande betydelse. Det kan handla om ordval och sätt att visa empati på. Det handlar om att våga tala om sjävmordet som ett alternativ och inte tassa som katten kring het gröt eller ta ifrån personen alternativet att faktiskt begå självmord, förklarar John Henden.
Många tror att självmordsbenägenheten ökar om man talar om den med patienten, men forskning och John Hendens egen erfarenhet visar på motsatsen. Däremot är det viktigt hur man man talar om självmordstankarna, planerna och döden. John Henden poängterar vikten av att visa djup empati, förståelse för patientens situation och att följa med i patientens tankebanor innan man försöker att öppna upp för alternativa möjligheter.
– Flera patienter har tackat mig efteråt för att jag talade så rakt om liv och död utan att lägga någon värdering eller smutskasta något alternativ. Jag tror att det är viktigt att förmedla att självmord är en normal respons av normala människor till icke-normala omständigheter, säger John Henden.
Leta efter undantag
John Henden arbetar utifrån ett lösningsfokuserat arbetssätt som bygger på grundfilosofin att man automatiskt går åt det håll man fokuserar på. I samtalet med en självmordsbenägen person är det således viktigt att även få in ett annat fokus i personens huvud än självmordstankar. Tekniken för detta kallas att man letar efter undantag, undantag från allt det mörka och hopplösa som man vill dö ifrån.
– Även den mest suicidale personen har stunder på dygnet då saker känns en aning lättare. Genom att man ställer frågor kring dessa stunder kommer resurser upp till ytan vilket kan få personer att börja reflektera i nya banor. Exempel på sådana frågor är: Vad gjorde du den stund då saker och ting kändes lite lättare? Vad tänkte du på då istället? Vem var du med? Var var du? Med försiktighet försöker man successivt ro över personen i fråga från tankar på problem till tankar på lösningar.
Liv att leva
John Henden berättar att det inte bara handlar om att få människor att överleva utan att få människor att skapa ett liv de vill leva. Att öppna upp personens mörka tankebanor och få honom eller henne att reflektera över saker som faktiskt fungerar. Tillsammans bygger man lösningar och hjälper personen att ta små steg i rätt riktning.
– Genom att lyfta fram ljusglimtarna, ställa följdfrågor, och visa ett genuint intresse stärks personen och benägenheten att göra mer av det som fungerar. Även om det inte förändrar situationen så kan det hjälpa personen att orka kämpa lite till och så småningom orka bygga vidare och få positiva ringar på vattnet.
Tro åt patienten
John Henden berättar vidare om vikten av att förmedla hopp. Genom samtalet om resurser och om det som fungerar föds hoppet och genom känsliga skillnader i ordvalet visar man sin egen tro på att personen klarar att komma ur den mörka tunneln. Frågor som "Vad kommer att vara annorlunda i ditt liv, när du inte längre är suicidal?" eller "När du kommer att känna dig en aning mer optimistisk, vad kommer du då att ha för tankar om framtiden?" förmedlar framtidstro.
– En man sa till mig en gång att jag räddat hans liv. Han sa att något i honom väcktes till liv då han förstod att jag trodde att han skulle komma förbi den helvetiska perioden. Han trodde det inte själv i stunden, men då han såg att jag trodde, orkade han kämpa lite till, berättar John Henden.