Skönlitteratur öppnar nya dörrar i läkarens föreställningsvärld

Distriktsläkare Christer Petersson har alltid varit en läsare. Litteraturintresset började tidigt. Sedan mitten av 1990-talet har han propagerat för skönlitteraturens betydelse inom det medicinska området. Vi träffas på FoUcentrum i Växjö där Christer Petersson har halva sin arbetstid förlagd. Varannan vecka tjänstgör han på vårdcentralen Strandbjörket.
Läkaryrket har han ägnat sig åt under 30 år, distriktsläkare har han varit sedan 1982. På den direkta frågan om man blir en bättre doktor av att läsa skönlitteratur svarar han både ja och nej. Man måste vara försiktig med att se litteratur på ett instrumentellt sett, menar han. Litteraturen visar det säregna Man kan inte läsa skönlitteratur med syfte att bli en bättre doktor. Litteratur är underhållning men också en möjlig väg till kunskap om individer och mänskliga relationer.
– Mycket av vårt kunnande inom medicinen grundar sig på kunnande om populationer. Det handlar om medelvärden för den stora massan. Men medelvärden säger lite om individen eftersom det alltid tillkommer komplicerande faktorer av olika slag som man måste hantera. Den personliga kännedomen har stor betydelse. Litteraturen visar oss det säregna och kan därmed hjälpa oss att utveckla blicken för den enskilde, säger Christer Petersson.

Möjlighet till tusentals liv
– Litteraturen öppnar möjligheten att gå in i en annan individs föreställningsvärld vilket övar den empatiska fantasin. Själv har man bara ett liv men i litteraturen kan man leva hundratals och tusentals andra liv. Gå in och ut ur gestalter. Den som läser med närvaro och koncentration kan gå in i deras dilemman som har med livet och moralen att göra. Det finns en massa kvaliteter i litteraturen som kan öka ens kunskap om människan i världen och samhället och det borde bädda för att bli en bättre doktor.

Ta till sig berättarrösten
Idag talas det mycket om evidensbaserad medicin. Komplementet finns i ”narrative based medicine”. I bästa fall samspelar människans egen berättelse med den evidensbaserade kunskapen. Ur det måste man som doktor kunna extrahera något som har betydelse för ens bedömning.
– Patientens egen berättelse är viktig. Att kunna glädjas åt en människas berättelse även om det handlar om sjukdom, och att kunna luta sig tillbaka och lyssna, är viktiga förmågor, liksom att lära sig respektera berättarrösten. Att ta till sig en berättelse och lära sig av berättandets form i skönlitteraturen tror jag är viktigt när man ska ta till sig människors berättelser.

Aktiva samtal med litteraturen
Det finns ingen enkel direktväg till kunskap via litteratur. Christer Peterson talar om den aktiva läsningens betydelse: 
– Vad man än läser krävs någon form av reflektion kring det. Gärna att man själv skriver några rader eller diskuterar med andra om det man läst, annars rinner det av en.
Christer Petersson har sedan 20 år tillbaka en studiecirkel tillsammans med några kollegor där de läser böcker. Oftast handlar det om medicinsk filosofi, kunskapsteori och liknande, men ibland sticker de mellan med skönlitteratur. Det är de böckerna som oftast ger de mest livaktiga diskussionerna. Hans eget sätt att förhålla sig till läsandet är att löpande föra dagbok under läsningens gång. Så samtalar han med litteraturen.

Poesin underlättar närvaro
Christer Petersson har varit fascinerad av modern poesi sedan tonåren då han läste Gunnar Ekelöfs ”Absentia, animi”.
En underbar dikt med vackra ord, tyckte han. I kontrast till det dagliga flödet av information hittar han i poesin ett koncentrat av ord, som i bästa fall är av hög kvalitet och som underlättar hans förmåga till koncentration och närvaro, och i att använda sitt kikarseende. Detta finns även i annan litteratur men blir mest tydligt i poesin.
– Den gör inte anspråk på att vara effektiv eller instrumentell – innehållet kan ha med samhället och människor att göra men man kan inte få någon kunskap att utnyttja i sin praktik imorgon. Den håller vår uppmärksamhet fången ett ögonblick och dess styrka är den mentala kvaliten.

Dörröppnare till nya verkligheter
Ända sedan tonåren har Ekelöf varit en ständig följeslagare, och han har fått sällskap av Göran Sonnevi, Rainer Maria Rilke och inte minst Tomas Tranströmer.
– Hans dikter är perspektivöppnare. Litteratur hjälper en att öva seendet. Med sina bilder och metaforer klipper Tranströmer ut något direkt ur vardagen och öppnar en dörr till en annan verklighet. Poesin övar seendet och öppnar för möten.
Poesi kan läsas på många olika nivåer. Christer Petersson läser poesi på ett emotionellt plan, som en helhet utan att nödvändigtvis analysera detaljerna. Han ser en dikt som en gestalt som han tar till sig så som han tar till sig ett musikstycke. När det gäller litteratur med direkt koppling till den medicinska verksamheten, finns egentligen ingen kvalitativ skillnad i läsandet. Men andra områden belyses. Åtskilliga böcker gestaltar läkaren i hans/hennes yrkesroll vilket ger möjligheter för identifikation, att ta avstånd och förhålla sig kritisk. Joseph Cronin, Dr Finlays fader, har skrivit flera bra noveller om hur det är att vara doktor.
Michail Bulgakov beskriver i ”En ung läkares dagbok” hur han, när han skickas ut för att tjänstgöra på landet, hanterar allt det okända. Han tar hjälp av barnmorskor och andra som förväntas veta mindre men som har en djup förtrogenhetskunskap som räddar honom ur en svår situation.
– Bulgakov har varit med i de här situationerna som alla doktorer känner igen – att inte riktigt veta men ändå vara tvungen att handla. I skönlitterära böcker kan man hitta den förtrogenhetskunskap som man inte kan läsa sig till under utbildningen. Kanske är det en kunskap som är en helt nödvändig del i läkekonsten. Visserligen är det den egna erfarenheten som är tyngden i förtrogenhetskunskapen men jag tror att litteraturen är en länk till den. Den är inte av kött och blod – men nästan. 
Viss skönlitteratur gestaltar patienten inför sjukdom, död och vårdapparat. Ett exempel är Lars Gustafssons ”En biodlares död” som handlar om en skollärare på landet som börjar få ont i sidan. 

Lärorik och smärtsam dialog
Som läsare får man följa smärtan från det första obehaget fram till hans död. Smärtan tar över hans liv. 
– Det sättet att skildra smärta på kan nästan bara göras i den här formen, att man som författare konstruerar en figur. Dialogen mellan personen och smärtan är kolossalt lärorik och belyser dialogen mellan kropp och själ. Man upplever hur oerhört viktig kroppen är för själen, hur världen blir allt mindre och smärtan allt större. Samtidigt finns det något som öppnar för något nytt, världen blir både mindre och större. I Lars Gustafssons beskrivning blir allt detta trovärdigt.

Den enskilda röstens betydelse
– Distinktionen mellan påståendekunskap och erfarenhetskunskap är ofta väldigt meningsfull. Det som Lars Gustafsson förmedlar är en slags påståendekunskap. Han har säkert haft ont men att beskriva smärtans olika karaktärer och dimensioner på det sätt han gör, är mycket skickligt utifrån vad jag hört från patienter. Litteraturen kan för mig vara överlägsen kvalitativ forskning där man mer vetenskapligt beskriver detta – den enskilda rösten är oerhört viktig.
En av de största smärtromanerna är Leo Tolstojs ”Ivan Iljitjs död”. Ivan ligger i slutet av romanen och skriker tre dagar i sträck utan någon egentlig tröst. När smärtan är över låter Tolstoj en form av gränsöverskridande livsdjup öppna sig för Ivan som känns trösterikt för läsaren.
– Man kan bära med sig lite av den kunskapen när man i levande livet möter sjuka och döende människor. Det finns en kroppens visdom in i det sista. Boken är även en mästerlig uppgörelse med den tidens sjukvård i skildringen av samspelet mellan Ivans frågor om liv och död och läkarnas totala fixering vid det instrumentella. Patienten har inte ett ord med i laget. Den typen av resonemang menar Christer Petersson är ännu mer aktuell idag.

Skildringar av cancersjuka
En annan av hans favoriter är Peter Nolls ”Den utmätta tiden”. Här skildras en människa med njurcancer som inte vill delta i behandling utan lever sjukdomen till det bittra slutet. Även här beskrivs erfarenheten av att världen blir mindre men samtidigt större. ”Hem från festen” av Merete Mazzarella är en annan bok som lovordas av Christer Petersson. Den handlar om författaren och hennes mamma som, från att vara frisk, efter några månader avlider i cancer. En bok om upplevelser och erfarenheter, både av sjukvården och sjukdomen, men framför allt en bok om en mycket levande kvinnas sista tid i livet.

Allmängiltigt i det individuella
Hittar man rena kunskaper i litteraturen som man inte hittar i fackböckerna? 
– Det är snubblande nära att jag svarar ja men det beror på vad man menar med kunskap. Konst och berättelser som inte är så konstfärdiga i sig tillför en kunskapsdimension. De är inte generaliserbara men kan ändå ha en allmängiltighet. Många känner igen den och känner sig djupt berörda av den i större utsträckning än man gör med generaliserbar kunskap. En god berättare hittar det allmängiltiga i det individuella, säger Christer Petersson och fortsätter:
– När det gäller att beskriva något på upplevelsenivå är litteraturen överlägsen den begreppsliga framställningen. Det må gälla en avgränsad smärta eller den smärta som finns när man ligger för döden.

Skönlitteratur kryper under huden
En del böcker ger en kritisk bild av den medicinska vetenskapen eller vårdapparaten. Här kan man betrakta själva vårdapparaten på håll och se hur komiskt fyrkantig den kan vara. När de mest enkla saker blir byråkratiska berg. PC Jersilds ”Babels hus” är en klassiker inom detta
område.
– Den gestaltning som ges i skönlitterär form får man ingen annnanstans. Den kryper under huden på människor och blir något annat än att skriva en debattartikel i en fråga. Utan att lägga något instrumentellt mål på skönlitteraturen så har den i hög grad med verkligheten att göra. Det låter som en självklarhet men det är det inte när man talar med litteraturvetare.
Christer Petersson pratar sig ofta varm för skönlitteraturens betydelse för läkare i olika sammanhang – i det vardagliga samtalet, i artiklar och i föredrag. Och han möter stor uppskattning och entusiasm.