Ett tabubelagt område ­vinner terräng

Torkel Falkenberg är ställföreträdande prefekt vid Institutionen för omvårdnad vid Karolinska Institutet, Stockholm. På institutionen leder han inte bara Centrum för studier av komplementärmedicin, han är också en av tre initierade som har designat och utvecklat kurser i ämnet, som gick av stapeln på Karolinska Institutet för första gången år 2000. 
Fem år efter starten kan han konstatera att kurserna i dag är ännu mer efterfrågade och populära.
– Det är både läkarstuderande, redan färdigutbildade läkare, sjuksköterskor, hälsoplanerare och beslutsfattare, som söker sig till dessa kurser för att orientera sig om ämnesområdet, berättar Torkel Falkenberg. 

Nytt begrepp positivt
Begreppet integrativ medicin presenterades för första gången i British Medical Journal i januari 2001 av Andrew Weil, ledare av integrativmedicinutbildning i USA vid universitet i Arizona. Tidigare pratade man om alternativ och/eller komplementär medicin. Torkel Falkenberg menar att begreppet integrativ medicin gav ämnesområdet en bättre status:
– Begreppet är mindre stigmatiserat och har en helt annan riktning, vilket resulterat i ett mer intresserat förhållningssätt.
Internationellt sett är USA den nation som leder forskningen i integrativ medicin. Ända sedan 1990-talet har man haft ett nationellt centrum vid världens största forskningsinstitut, som stött denna typ av forskning. Och trenden visar att det avsätts mer och mer pengar för ändamålet.

Grannländerna satsar mer
England, Norge och Danmark är andra exempel på länder som är mycket engagerade i integrativmedicinska frågeställningar. Våra grannländer prioriterar och satsar, vilket bland annat visar sig i form av öronmärkta forskningspengar och nationella centra. Ett annat exempel är den nya norska lagstiftning som rekommenderar samverkan mellan läkare och komplementärterapeuter, baserad på ordning och reda och under fortsatt läkaransvar.
Var befinner sig då Sverige inom detta område i det internationella perspektivet? 
– Långt efter, menar Torkel Falkenberg. 
Undersökningar i Stockholm rörande befolkningens förväntningar på primärhälsovården visar att mer än 70% av de tillfrågade vill se mer av komplementärmedicin. 

Initiativ utan fortsättning
På regeringsplan har flera initiativ till förändring lagts fram. I samarbetspartiernas regeringsförklaring, hösten 2002, uppmanades att undervisning om alternativmedicin i hälso- och sjukvårdspersonalens grundutbildningar skulle införas för en ökad dialog mellan skolmedicinen och alternativmedicinen. Ett år senare motionerade miljöpartiet för ett nationellt forskningscentrum enligt WHO:s strategi för området för att öka samarbetet mellan det komplementärmedicinska fältet och skolmedicinen. År 2004 anslog regeringen 3 miljoner kronor för inrättandet av ett nationellt register över komplementärmedicinutövare. På papperet tre förslag, som skulle kunna driva utvecklingen framåt inom området. Ändå står vi fortfarande kvar i startblocken. 

Registerförslag möter kritik
– Jag har själv varit med i olika delegationer som uppvaktat dåvarande socialministern och utbildningsministern och lagt fram förslag om en nationell centrumbildning utan resultat. När det gäller registret över komplementärmedicinutövare var målsättningen att ett sådant skulle tas i bruk i januari 2006. Det är ännu inte fastslaget hur det här registret kommer att se ut i slutändan. Dessutom finns det en del remissinstanser som inte tycker att det här registerförslaget är bra nog.
Torkel Falkenberg är själv kritisk till förslagets krav på 20 veckors eftergymnasial utbildning inom skolmedicin för att bli upptagen i registret. För lågt satt krav, anser han och förordar istället 20 veckors medicinsk utbildning på medicinskt universitet och med universitetspoäng som följd. 

Brist på pengar
Så länge Sverige saknar en nationell centrumbildning med ett samordnande ansvar och funktion beträffande information, forskning, riktlinjer samt utbildning inom området kommer det vara fortsatt tungrott att operationalisera olika rekommendationer, menar Torkel Falkenberg. 
– Vi får heller inte glömma att detta område har varit och fortfarande delvis är ett tabubelagt och stigmatiserat område som man har velat skjuta under mattan under lång tid i Sverige, längre än i andra länder.
Problemet för forskning inom området för integrativ medicin i Sverige är också bristen på pengar. Trots att det forskningscentrum, som Torkel Falkenberg leder vid Institutionen för omvårdnad på Karolinska Institutet nämns i senaste forskningspropositionen, och att man i den även fastslår att integrativmedicin är ett intressant forskningsområde att satsa på, finns det inga andra statliga rekommendationer inom området. 

Stor privat donation 
Visst söker man forskningsfinansiering från Vetenskapsrådet. Men eftersom det varken finns några öronmärkta medel för denna typ av forskning, inte ens en uppmaning från Vetenskapsrådet att inkomma med ansökningar om detsamma, krävs ett brinnande engagemang och ideella insatser från dem som vill försöka realisera integrativmedicinska forskningsprojekt i vårt land, menar Torkel Falkenberg. 
– Karolinska Institutet har glädjande nog fått en stor privatdonation på drygt 40 miljoner kronor från den amerikanska familjen Osher till stöd för fortsatt forskning inom integrativ medicin. I övrigt får man lita till hoppet.

En titt i kristallkulan
Eller kanske ett engagemang från läkemedelsindustrin? Torkel Falkenberg spekulerar i en slags konceptlösning för vissa sjukdomar, innebärande en kombination av dels en aktiv substans, men också av integrativ medicin.
– Jag tror att många väntar på att se läkemedelsindustrin ta detta steg till konceptmöjligheter och därmed ett nytt tänkande.
Framtiden för integrativ medicin? Vågar Torkel Falkenberg spekulera i det?
– Jag är rätt bra på att titta i den berömda kristallkulan då jag är en av huvudförfattarna till WHO:s strategi för detta område och samarbetar regelbundet med WHO i dessa frågor. WHO, som har ett inflytande på världens länder när det gäller hälso- och sjukvårdsutvecklingen säger att vi måste veta och förstå hur vi ska kvalitetssäkra och utveckla integrativmedicinen, så att den med hjälp av styrmekanismer blir rationellt och förnuftigt använd och att den bör tillhandahållas jämlikt i världen om den visar sig ha effekt.

Den hela människan
Torkel Falkenbergs eget önskescenario för framtiden är en hälso- och sjukvård som kan ta hand om hela människan och där varje människa kan hitta sin plats.
– Då tror jag att människor återfår hoppet, blir mindre sjukskrivna och kommer tillbaka till livet på ett annat sätt. Hälso- och sjukvården ska nämligen vara den plats som återger människor hoppet. Det är vad jag tycker både privat och professionellt och det driver mig i mina satsningar och engagemang i dessa frågor.

Läs även:
Hon ser samspelet istället för motsättningen
Floskler löser inga hälsoproblem