Logo
Logo
Informationen är avsedd för sjukvården
Medicinskt Forum nr 1-06
Tipsa Tyck Till Skriv ut

Hur gör vi med våra egna barn och andras ungar?

– Många av våra kollegor på klinikerna har knappast någon aning om att det är så många barn som vi sköter om ute i primärvården, framför allt på landsbygden.
Så inledde moderator Kerstin Romberg, familjeläkare, Näsets läkargrupp, Höllviken, fortbildningsdagen Bara barn. Därmed gick startskottet för en årligt återkommande lokal utbildning för specialister och blivande specialister i allmänmedicin i Skåne. 

En programkommitté skall varje gång välja det ämne som känns allra mest angeläget att diskutera för primärvården. Och denna första gång blev det födoämnesallergier, ont i magen och hjärtfel hos barn. Den IPULS-certifierade utbildningen hölls på AstraZeneca i Lund. 

Födoämnesöverkänslighet
Inledande föreläsare var Søren Wille, överläkare på Helsingborgs Lasarett. Han talade om födoämnesöverkänslighet. Svårt allergiska barn ska alltid ha sina läkemedel i fickan, eller i väskan. De ska också ha en beredningsplan, och veta hur medicinen ska tas.
– Akutmedicinen ska finnas där barnet finns. Inte bara på en massa ”fasta stationer”.
Mjölken är inte lika farlig som jordnötter och soja kan vara, men nog så besvärlig ibland. Søren Wille poängterade vikten av att skilja på mjölk(protein)allergi och laktosintolerans, och berättade om sina erfarenheter som skolläkare:
– Jag ser ofta barn som står kvar på mjölkfri kost sedan småbarnsåren, utan att ha fått genomgå en ny utredning. Det är ingen bra idé eftersom man så ofta växer ifrån sin mjölkallergi.
Han betonade elimination och provokation som det viktigaste i en specifik utredning, något som inte alltid föräldrarna vill förstå. Eftersom födoämnes­överkänslighet inte alltid är så enkelt, och korsallergi vanligt, rådde han också allmänläkarna att remittera knepiga fall till specialisterna. 

Buksmärtor hos skolbarn 
Att remittera som en metod att bemöta oroliga föräldrar var en linje som också barnläkare Johan Svahn förordade då han talade om buksmärtor hos barn. 
– Ni får gärna vända er till oss. Remittera för bedömning och låt oss ta diskussionen med föräldrarna som till exempel har läst om Hp-infektioner, och vill att ni ska ta prover på barnen. 
Johan Svahn menade att tillväxten var väldigt viktig i den primära utredningen kring buksmärta hos barn. 
– Tillväxten MÅSTE prickas in i kurvan för att man verkligen skall se något, och ofta måste anamnesen upprepas. 
De psykosomatiska orsakerna överväger stort för skolbarn med buksmärtor. Till exempel finns för 95% av fallen med obstipation ingen underliggande orsak. Det är viktigt att ta sig tid att förklara detta för oroliga föräldrar. Skolbarn löper en stor risk att komma efter i skolarbetet om man inte tidigt gör en plan för att komma tillbaka till undervisningen trots smärtan. 
Mjölkfri kost ger ofta förbättringar även vid funktionell buksmärta, men förbättringar är då inte bestående, som vid laktosintolerans. 
– Om det är laktosintolerans, så BLIR barnet helt bra på laktosfri kost, annars är det något annat, poängterade Johan Svahn. 
Något annat, som till exempel celiaki. Celiaki ger lika ofta förstoppning som diarré, och allt fler kommer också med ospecifika symtom som trötthet och huvudvärk. Ett problem i sammanhanget är att många föräldrar läst om gluten på nätet, och själv börjat laborera med att plocka bort gluten. 
– För att motivera dem att starta med fullt gluteninnehållande kost igen, och äta detta under de 4–8 veckor som krävs kan man poängtera att vi nog hittar tecken på blodprovet innan barnen hinner få symtom, tipsade Johan Svahn.
– Vi förlitar oss mycket på serologiska tester för att se vilka barn som ska genomgå tarmbiopsi.
Provtagning är också viktigt vid inflammatorisk tarmsjukdom, tillstånd som kan debutera tidigt. Inflammatorisk tarmsjukdom ökar, framför allt Crohns sjukdom, som anamnestiskt kan vara diskret. Det är viktigt att finna barnen tidigt så att deras nutrition blir tillräcklig, och nya undersökningsmetoder är under utveckling. 

Medfödda hjärtfel och plötslig död
Avslutningstalare var docent Jan Sunnegårdh, från Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg. Han talade om medfödda hjärtfel och plötslig död hos barn och ungdomar, ett angeläget ämne efter 2005 års larmande löpsedlar i kvällspressen. Jan Sunnegårdh var mycket kritisk till den oseriösa skrämseljournalistik som drabbat sjukvårdens resurser. Han menade dock att det var möjligt att en bättre screening inom vuxenkardiologin skulle kunna finna fler med ärftlig hypertrofisk kardiomyopati. 
Alla fall där allmänläkaren upptäcker en ärftlig belastning i anamnesen bör remitteras för utredning, liksom upprepade fall av svimningstillbud. 
– Men då det gäller medfödda hjärtfel fungerar den uppfångande verksamheten väldigt bra i Sverige, 80% av fallen opereras inom ett år. 
Jan Sunnegårdh varnade dock för till exempel medfödda koronarkärlsmissbildningar, som inte ger några blåsljud, men som kan ge infarkter och angina vid några månaders ålder. 
– Om barnen glider ur sin viktkurva när de är 2–3–4 månader så kollar man förstås UVI och födoämnesallergier, men glöm inte bort de medfödda hjärtfelen! 

Text: Rehn, Karin
Bild: Karin Storm
Nummer: 1-06

Senast uppdaterad den 23 maj 2007

  • Hem
  • Sajtkarta
  • Kontakt

Besök andra webbplatser från AstraZeneca

Mixat

Ett evigt tuggande Ett evigt tuggande

Sorbitol kan inte bara orsaka kronisk diarré och allmänna tarmproblem, utan också viktnedgång på upp till en femtedel av den normala kroppsvikten. British Medical Journal har publicerat två fallbeskrivningar över extremt avmagrande, orsakat av sockerfritt tuggummi. Den 21-åriga kvinnan och den 46-åriga mannen tuggade dagligen 15–20 sorbitoltuggummin, och hade gått ner ungefär lika många kilon på ett år på grund av denna vana.

Tuggummi har för övrigt tuggats i alla tider. På stenåldern användes björkkåda som hjälp mot infektioner i tandköttet, och sedermera tuggades det mot skörbjugg. Nyligen fann en arkeologistudent ett 5000 år gammalt tuggummi under utgrävningar i Finland.

Stega på Stega på

Att bära en stegräknare gör att man går mer, skriver Göteborgs-Posten. Viktnedgång, blodtryck och övrig fysisk hälsa förbättras. Det har forskare vid Stanford University i USA kommit fram till. Personer som bar stegräknare gick drygt 2000 steg mer om dagen än personer utan stegräknare. (Är det någon mer än vi som blir nyfikna på hur forskarna lyckats mäta hur många steg personer utan stegräknare går?)


Copyright © Juridiskt ansvar AstraZeneca AB